Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 2

9 TI nt RIE on fe RR Ja, du har rätt, den Högste har straffat oss båda, hviskade Gurli; derpå tillade hon med klar röst: du behöfver icke tigga om förlåtelse, jag har gifvit dig den, och jag upprepar, allt är glömdt och förlåtet; utan bitterhet, utan agg skall jag tänka på dig, och skulle än en gång vära vägar raötas, skall du alltid i Gurli hafva en vän, som är redo att bistå den hon en gäng kal. lade sin make. Allon tryckte Gurlis band tiusina läppar, stammande: Tack, du goda, du högsinta Gurli. Och nu bort. Här i lifvet mötas vi icke mera. eHvart går nu din väg?4 frågade Gurli. Till Göteborg, hvarifrån jag fortsätter färden till Amerika. När sker afseglingen? 4 1 morgon afton om vinden är gynnande. Hvad är fartygets namn? eWashington.X CAN mera sade icke Gurli. -Medgif Gurli, att ödet åtagit sig at; hämna dig. Jag flyr på samma fartyg fom hyrdes för att rycka dig från hemmet; jag flyr såsom en bedragare, hvilken förskinegrat allmänna medel, ruinerat sin mor, och spelat bort hela sin framtid. O, Gurli, hvilken eländig usling har man gjort af mig. Dock, hvarföre tala derom,; Farväl, du enda varelse som jag älskat högre än mig sjelf. Ån em gång tryckte han Gurlis tänder till sina läppar, derefter försvann kan, lem. nande Gurli knäböjande på modrens grift. En iält landbris började blåsa upp Pingstdagen mot aftonen. Ombord på Washingston var fullt af lif och rörelse. Kaptenen beredde sig att låta lyfta ankar och gå till segels. Han väntade blott på att slupen, som gått i Iend, skulle återkomma, medfös