Aftonbladet – 30 juni 1863, sida 3

Hon hade från första stunden, då hon ombord på fartyget märkte att hon var offer för en nedrig intrig, endast haft en tanke, den, att söka återfå friheten. Stefan hade fruktat att återfiona Gurli sjuk och lidande, och han öfverraskades derföre att i hvarje af hennes drag läsa det hon icke lemnat missmod och misströstan insteg i sin ejäl. Då Gurli fick se Stefan utropade hon: Rösten i mitt inre bedrog mig således icke, då den tillhviskade mig, att du skulle blifva min befriare. Men min oro har missledt mig, då jeg befarade att detta våld på din fribet skulle kostat dig helsa och sinnesfrid4, svarade Stefan och tryckte Gurlis händer. Stefan, stålet bryts, men böjes icke, inföll Gurli; min själ kan krossas, men icke nedtrampas. Utan att kasta en blick på mrs Smith. tillade Garli, då Stefan ville föra henne ned ifrån vinden, der hennes boning varit belägen: Jag lemmar icke detta ställe förrän den varelse återfår friheten, som tillika med mig varit insperrad. Jeg vet att här finnes en olycklig som lider, ty jog her om nätterna, då allt varit tyst och stila, hört suckar och snyftningar, och jag har dervid gjort det löfte, att icke gå ut härifrån förr än jag vet hvem den olyckliga är, som endast under natten vågat gifva luft åt sin smärta. En ny öfverläggning följde emellan Stefan och mrs Smith. Denna: räckte ej så länge, emedan den värda frun redan inom sig beslutat att lemna sin närvarande boning och upphöra med fångvaktarbefattningen. Hon ämnade begifva sig till Frankrike, för att undgå alla vidare följder. Det var således uten svårighet hon lät öfvertala sig