Lisbeth kom tillbaka in i köket, sedar hon etängt porten efter dem. Hon ville nu förmå Mattes att gå sin väg innan hennes matmor å erkom, medan hon eljest skulte få stryk och. förargelse, någo; som likväl ej rörde Mattes. Han förblej obeveklig och qvarstannade i skrubben, un. der det han sökte lugna flickans oro öfve att han skulle bli upptäckt; blott hon iakt. tog tystnad vore det ej någon fara. Tre hela dagar förblef Mattes, till flickans förskräckelse, hennes gäst; men utan att ha under denna tid förmått utleta om eller hva Gurli fanns gömd i detta hus. Lisbeth visste ingenting, hade ej sett någon och kunde ej gifva besked om hvad som passerade i huset, emedan hön nästan aldrig fick tillåtelse att komma längre än upp 1 förstugan i försa våningen. På fjerde qvällen, seran allt var tyst, smög Mättes ut på gården. och började van dra omkring det höga huset, för att granska alla fönstren. Högst upp vid taklisten, på baksidan a! huset, som låg åt sjön, upptäckte han en rad af låga vindsgluggar, försedda med glasrutor. Huset hade ej några sådana åt landsiden. Månens strålar föllo på de små fönstren och det föreföll Mattes som han sett något röra sig innanför ett af dem. Han bief stående orörlig och fixerade den lilla gluggen. Det fanns ej något tvifvel mera, der innenför var en lefvande varelse. Det såg ut som om ett par bänder bemödat sig, ehuru förgäfves, att öppna gluggens fönster. En god timma förflöt, Slutligen gick fönstret upp och Mattes såg ett hufvud luta sig ut och titta ned, liksom för att mäta afståndet derifrån och till marken. Månens ljus föll på detta hufvud, Mattes