ren Å. Lundbergh under 8 års tid å en af honom uppfunnen konstruktion af 3. k.stubb-brytare; för grosshandlaren F. O. Flensburg under 7 års tid äå en af honom uppfunnen och kon struerad maskin för rensning och polering a Skopliggs för inspektoren C. Karlström under års tid å en af honom uppfunnen s. k. vandring för dragkraft; för maskinfabrikanten i London Ebenezer Stevens under 10 års tid ä vissa af honom uppfunna förbättringar i maskiner för beredande at deg till bröd, skorpor m. m., äfvensom i ugnar, ugnspannor samt gräddnings-! och bakningsapparater; samt för handlanden I Anatole Henric Varnier under 8 års tid å af ho-i nom uppfunna snörtält. — Efter vunnet burskap hafva fabriksid karen Salomon Isaksson och grosshandlaren G. F. Ericson i dag aflagt borgared inför handelsoch ekonomikollegium. — Konduktören G. F. O. Siåbl bar i dessa dagar försält sin vid Drottninggatan belägna ecxendom mn:r 81 A till grosshandlaren J. F. Helsing för 130,000 rår rmt. ————— — I Öresundsposten skrifves den 27 Juni: I torsdags afton omkring kl. 7 hände den olyckan att en häftig stormby vid ett äskväder plötsligt omstjelpte Bengt Anderssons båt från Råå, mellan Fortuna och Hven, i hvilken 4 vuxna manspersoner jemte 2 gossar befunno sig samt hvarvid fiskaren Johan August Olsson samt en dennes 13:årige son jemte en 6:årig son till Bengt Andersson omkommo i vågorna. Deöfriga3:ne, nemligen Bengt Andersson samt ynglingarne Joh Larsson och Bengt Månsson, alla från Råå, räddade sig på årorna och uppehöllo sig på dessa till ungefär kl. 11, då 2:ne raska fruntimmer i Fortuna, hvilka hörde deras nödrop, genastsatte en båt i sjön och upptogo dem i ett så utmattadt tillstånd, att Bengt Andersson måst intaga sängen. Denna ovanligt raska handling af 2:ne fruntimmer skal! hos vederbörande säkerligen rekommendera dem till en välförtjent belöning. Liken efter de omkomna voro ännu i går icke återfunna. Den drunknade Olsson efterlemnar hustru och 3 små barn i fattiga omständigheter. Bengt Andersson simmade i en timma med sonen lefvande och en timma med honom död, hvarefter han måste släppa honom. — Gårdageas nummer af Posttidni meddelar en, som det vill synas, ur officiös källa fluten uppsats rörande den polska expeditionens bemötande af myndigheterna på Gotland, med syftning att försvara dessa myndigheter för det klander som härför temligen allmänt kommit dem tili del. Vi återgilva här nedan denna uppsats, utan att dock deraf känna oss föranledda att förändra något i den åsigt vi förut uttalat. Uppsatsen är af följande lydelse: Åtskilliga tidningar, äfven sådana, som er! änt lämpligheten af regeringens beslut att låta på ett örlogsfartyg föra öfverste Lapinski och hans trupp till England, hafva deremot klandrat, såsom inhumant och våldsamt, det sätt, hvarpå landshöfdingen och militärbefälhafvaren på Gotland verkställt regeringens föreskriit om Lapinskis och alla hans följeslagares afväpning och varhållande i Klintehamn till örlogsfartyg ts ankomst. Detta klander synes oss fullkomligen oförtjent, om man utgår från den förutsättningen, att regeringens befallning borde verkligen utföras; en förutsättning, som för oss är axiomatisk. Från truppens långvariga vistelse i Malmö var det temligen bekant, att den, med många utmärkta egenskaper för öfrigt, icke i fråga om tiden för sin vistelse på svensk jord uppfyllt de förbindelser, som anföraren eller kommissarien iklädt sig i förhållande till svenska embetsmyn digheter. Disciplinens band emellun anförare och trupp hade också visat sig föga fast under sednaste tiden i Malmö, och likaså på Gotland, När då härtill kom, att flera af truppens medlemmar hörde sig om efter skjuts till åtskilliga delar af ön, dit de sade sig medföra rekommendationsbref, — ett förhållande, som antydde, att landstigningen på Gotland var, om icke åsyftad, åtminstone förutsedd före den misslyckade expeditionen åt Memelstrakten — så hade I och militärstyrelsen full anledning att an väpnad makt för de sig s. k. polske resandes? sammanhållande i Klinte och att dit sed tjenliga medel återföra dem som, en under förebärande af annan nationalitet, ville aflägsna s från ön. Med annat förfarande skulle det kun: nat inträffa, att vid Orädds ankomst främlingarne varit spridda och dera3 samlande ombord således blifvit, helt enkelt, en omöjlighet. Vid den anbefallda afväpningen kunde man väl icke heller gå mera humant till väga, än som skedde, då anständ dermed lemnades öfver ett n och Lapinski äfven derefter fick behålla abel såsom ett hederstecken för truppens efälhafvare. Med ett ord: all den humanitet i formen synes vara från svensk sida iakttagen, som lät sig förena med ett behöfligt allvar i sak. Man får härvid ej förbise det svåra ansvar, som skulle drabbat landshöfdingen och militärbefälhafvaren, om han hållit den svenska truppen ur stånd att verksamt uppträda, under det att främlingarne, hvilka icke visade sig särdeles beredvilliga att itta sig eiter meddelade föreskrifter, fortfarande voro beväpnade. —— Aa uppfunnen plastisk komposition; civillingeniöI