TR VARD FAL SVAR SA VS SnennE Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 20 Juni. Riksrådet, d. v. s. det österrikiska parlamentet, öppnades åter den 17 dennes med ett trontal, som torde vara till sitt innehåll oekant för er. Det var erkehertig Carl Ludvig, som, i egenskap af sin bror kejsarens representant, uppläste det. Ceremonien var temligen högtidlig. Man var likväl allmänt ense om, att de närvarandes entusiasm var mycket mindre liflig än vid det skådespel af samma slag, som egde rum den 1 Maj 1861 vid öppnandet at parlamentet, hvars första session efter flera prorogeringar icke afslöts förr än i sistlidne December månad. Trontalet var till större delen hvad man kallar ett affärstal, och man fann det något torrt och stelt. Församlingen helsade för öfrigt med lifligt bifall den punkt, hvari det tillkännages att Siebenbirgen skall skicka representanter till parlamentet — detta är sessionens stora händelse — äfvensom finansministerns förklaring, att han ej behöft anlita den kredit å to:f millioner, som blifvit honom bevilj.d för att betäcka förra årets statsbrist. Majoriteten inhemtade äfven med synbar tillfredsställelse, att regeringen hop pades kunna bibehålla freden. Så var väl ej förhållandet med representanterna för GaI:zien, hvilka tycktes föga glädja sig åt ministörens fredsförboppningar. Hvad som öfverraskade var, att talet, utom denna allmänna fras, icke innehöll någonting bestämdt om den yttre ställningen; att det iakttog tystnad rörande den polska frågan, hvilken troligen snart skall föranleda en interpellation till regeringen; rörande förbundsreformen, som äter kommit å bane genom hertigens af Sachsen Ccburg-Gothas mysteriösa uppträdande i Wien; om tullföreningen, hvars kris är låvgt ifrån att närma sig sin lösning; om Slesvig Holstein, hvars sak Österrike för några veckor sedan tycktes vilja försvara med cvanlig värma, samt slutligen om Ungern, som ännu icke förlikt sig med konstitutionen af den 26 Febr. 1861. De tre kejserliga kanslererna för Ungern, Dalmatien och Siebenbärgen bivistade sessionens öppnande. Den sistnämnde, grefve Nadästy, inträdde i salen på samma gång som statsministern grefve Rechberg, hvilket man ansett såsom ett förebud till Siebenbirgens inträde i riksrådet. Detta har hittills bestått af 176 medlemmar, de icke representerade provinserna ha följande antal röster: Ungern 85, Lombardiet 20, Dalmatien 5, Kroatien och Slavonien 9 samt Siebenbärgen 26; häraf följer att 145 röster hittills saknats i parlameutet. Siebenbärgens inträde, hvilket af regeringen anses såsom säkert, skulle således föröka representanternas hela antal till omkring 200. Tyvärr tyckas ezecherna vilja åstadkomma en py söndring och denna gång ej infinna sig i Wien. De påstå, att detta parlament i inskränkt bemärkelse öfverskridit sin befogenhet, då det i de mosträtviga provinsernas frånvaro antagit finansagar. Genom representante:nas för Sieberbirgen inträde ekulle eåledes i alla fall entalet representanter för kejsarriket icke stiga till mer än omkring 186, men den moraska verkan det faktum, att riksdagen i Hermanstadt ändtligen beslutit sig för att sända representanter till centralparlamentet, blir icke desto mindre betydande. Trontalet söker framställa finansställ ingen såsom blomstrande, och det kan ej nekas, att Österrikes inträde i de konstitutio nella etaternas led mycket bidragit a:t förbättra dess kreditförhällanden, Emellertid bar man ännu ett stycke väg att tillryggalägga för att i detta afeeende komma till ett normalt och verkligen tillfredsställande tillstånd. Österrikes skuld uppgår änau till 3,000,000,000 och den årliga räntan på denna skuld. medtager den ofantliga .summan af 140 millioner floriner. Till den 31 Oktober 1862 hade man amorterat 12 millioner å hela statsskulden, men man har gjort 86 millioner ny skuld, så att denna ökats med 74 millioner. Dessa siffrors obehagliga vältalighet kan ej förminskas genom den omständigheten, att trontalet bebådar en ny tillökning i skatterna. För öfrigt skall jag under loppet af denna session få merän ett tillf.Jle att återkomma till våra finansers -tällning. Sessionens stora stötesten är ännu allijemt Ungerns frånvaro. an torde erinra sig. att då rejresentantkammaren den 24 Mers 1862 diskuterade den budget, om borde gälla äfven för de icke r presenterade provinserna, protesterade större delen af högra sidan, som bestod af czecher och polackar, mot detta orättmätiga tilltag och lemnade kammaren. Samma svårighet skall snart för nyas, och man är nyfiken att erfara, huru vida Siebenbärgens representanter, ifall de ingå i riksrådet, skola erkänna dettas befogenhet att diskutera och antaga budgeten för hela kejsarriket. Det är vidare att märka, att det czechiska partiet är söndradt. De förnämsta ledarne, Rieger och Polacky, äro ryssvänner af Wielopolr-kis penslavistiska nuance. Den stora massan at fraktionen är nu starkt benägen för Polen. Mon nästan hela partiet var denna. gång af olika skäl ense om att vägra ingå i parlamentet. Hvad polackarne beträffar, ba flera af deras representanter inställt sig, men för att interpellera regeringen rörande den fråga, som företrädesvis sysselsätter dem, och om grefve Rechbergs svar icke tillfredsställer dem, kan det hända att de genast återvända till Galizien. Det blodiga skådespel, som uppföres i Nordamerika, har fortgått så länge, att den uppmärksamhet, med hvilken Europa följer j händelserna derstädes, börjat i någon mån slappas, helst sedan. vigtiga tilldregelser på!