DI UWUUWAIEIIE BV av VÄRN Ställningen 1 Preussen. (Från Aftonbladets korresponde å Berlin den 2 Juni. Under hela förra veckan höllos flera långvariga ministerkonseljer, och man har allmänt antagit, att minis.dåren åter rufvar på någonting lagstridigt. Herrar diplomater förfrågade sig naivt nog hos hr von Bismarck; som gaf dem undvikande eller intetsägande svar. Minister presidenten tycker om skämt. Till ett sändebud sade han: Ser ni, pratmakarne i representantkammarenr äro borta, och landet förblir lugnt! — Man har anmärkt, att ministern Villel uttryckte sig på allde les samma sätt efter fälltåget i Spanien, då den legitimistiska reaktionen utbredde sig likt en svepduk öfver hela Frankrike. Hu ru länge detta räckte, veta till och med skolgossarne; men br von Bismarck har glömt det, han. Man berättar, att representanten för en utländsk liberal regering fäst hr von Bismarcks uppmärksamhet på de faror, som det nuvarande systemet kan medföra för Preussen och derföre för kontinentens lugn. Fr von Bismarck svarade, skakande på hufvudet, ni misstager er, detta land fördrager blott franska institutioner! — Den andre frågade: Est ce avec ou sans glowe? — Den preussiska ministerpresidenten teg förbluffad och gaf samtalet en annnana vändning. Drottning Augusta reste den 15 dennes till London, hvilket allmänt uppfatias såsom ett slags liberal demonstration. Väl underrättade personer vilja veta, att drottningen begifvit sig till Windsor, för att försöka, om det nu i London rådande missnöjet med Prenssen skulle-kunna undanrödjas genom utsigten till en bättre framtid. År detta hennes afsigt, så skall det bli svårt för henne, ty förbittringen inom de inflytelserika engelska kretearne mot det frivola öfvermod, hvarmed här ett troget och lojalt land undergräfves ofvanifrån, skall ha ati git till stor höjd. Det påstås till och med, att drottning Victoria ångrar det preussiska äktenskapet, emedan hon är öfvertygad, att en törnefull bana väntar hennes barn... Att drottningen af Preussen är kall för det rådande systemet, är ingen hemlighet. Upp: riktigt taladt, tror jag icke mycket på hvad som ulsprides om opposition inom hofkretsar. Men säkert är, att drottningen, innan hon i början ef Maj lemnade Berlin, kallade till sig ordföranden för stadsfullmäktige, hr Kochhann, hvilken tillhör framåtskridandepartiet, och trågade honom om sinnesstämningen i hufvudstaden. Hr Kochhann svarade frimodigt, att förbittringen alltjemt grep omkring sig och — han borde ej dölja det — till och med skakade tillgifvenheten för det kongliga huset. Skulden härtill var ministårens uppförande mot representantkammaren. — Drottningen skall suckande ha svarat: Jag kan ingenting göra härför! — Och detta var redan före preseordonnansen af den 1 Juni, hvilken förmådde till och med den mest vacklande och moraliskt svagaste delen af bourgeoisien att ötvergå till: oppositionen. Om man opartiskt öfverskådar den sista tiden af våra parlamentariska och konstitu tionella strider, kan intet tvifvel uppstå, att grundlagsbrottet blifvit på förhand beredt af Junkerpartiet och militärkabinettet. Stormlöpningen mot författningen hade med framgäng börjat redan under den aflidne konungens tid. Den albröts år 1857 genom konungens sjuk. iom cch det derpå följande regentskapet. Med herr von Bismarcks inträde i r-geringeno i slutet af September 1862 började planen åter sättas i verket, och junkerpartiets chefs hela diktan och traktan gick ut på, att ingen försoning mellan kammaren och kronan skulle komma till stånd, på det att författningen under alle: handa hycklande förevändningar skulle slitas i stycken. Och detta hätska machiavellistiska beteende fortsattes nu i anledning af kommunalmyndigheteraas agitation. Deputationen från stadsfullmäktige i Breslau, hvilken skulle till konungen framlemna en petition mot pressordonnansen, blef ej mottagen och måste skicka petitionen med : posten till Babelsbergs slott. Verkställandet af stadsfullmäktiges i Berlin beslut den 4 dennes, att med en deputation vända sig till konunogen blef, såsom man vet, förbjudet genom en kungörelse af regeringen i Potsdam den 7 dennes, hvarjemte en ukas afinrikesministern af den 6 dennes uppmanade provinsmyndigheterna att förhindra och straffa dylika demonstrationer. Härefter vägrade magistraten i Berlin den 9I dennes att utföra stadsfullmäktiges beslut och åtnöjde sig med att skicka dem Postdamregeringens reskript. Stadsfullmäktige sammanträdde den 11 dennes och utsågo en komite, som inom 8 dagar skulle afgifva sitt utlåtande. Detta författades af hr Gaeist, den berömde vetenskapsmannen och medlemmen af representantkammaren.. Det. är ej utan intresse och innehåller följande tre förslag: 1) tFörsamlingen anser, enligt 35 i stadsordninen, sitt beslut af den 4 dennes att afsända en deputation från kommunalmyndigheterna BA NR NE RA NN