egen sjelfständighet och ett krig med afsigt att från dess välde befria landsdelar, hvilka aldrig bordt med detsamma förenas. Tidningen visar ock alt ett avgrepp på Ryssland i detta syfte skulle i denna stund ega stor betydelse. I fråga om faran för Srerge och Norge af ett krig mot Ryssland erinrar Dagbladet, att så länge en fransk-engelsk flotta beherrskade Östersjön — hvilket förutsättes såsom ett nödvändigt vilkor för vårt deltagande — blefve ett angrepp mot 033 från sjösidan en omöjlighet. Vår handel och sjöfart skulle, då hatvet vore fritt, allsintet lida. Faran är säledes icke jemförlig med det mål, som kunde vinnas, i och med Polens och måhända äfven Finlands frigörelse. Mången föreställer sig att vi borde spara våra krafter för att hjelpa Danmark, ?ty här hotas sjelfva norden? ; men Dagbiadet erinrar häremot om den skamliga solidariteten mellan Preussen och Ryssland, antagande tillika att Tyskland, enligt hvad många tecken gifva vid handen, betraktar närvarande tid såsom ganska ofördelaktig att ställa saken med Danmark på spetsen, hvaremot samma tid är gynnsam för Danmark till att söka frigöra sig från Tysklands inblandning. Dagbladet slutar med följande ord: Vi bafva anledning tro att de åsigter här blitvit utvecklade delas af icke så få personer i broderlandet. Om de deremot här i landet omfattas i någon vidsträcktare krets, är väl tvifvelaktigt, Vi hafva genom en långvarig fred blifvit afvanda från tanken på krig annat än såsom en fjerran möjlighet. Vi äro så vana att njuta af frihetens goda att vi knappt kunna tillfullo fatta deras olycka, som äro densamma beröfvade, och vi äro till den grad oss sjelfva nog, att vår blick i pohtiskt hänseende knappt når ut öfver de höga fjeliar?. Men låt oss icke derföre sjunka ned i en sjelfbehaglig egoism; låt oss icke glömma att, om vi ock hafva ingenting att fordra af Europa för oss sjelfva annat än fred och tillgång till utveckling, så böra vi dock ej draga 038 tillbaka från medverkan, när veriden fullbordar en dom, om hvars rättfärdighet intet tvifvel kan hysas. Skulle vi äfven till någon del vara stämda för en sådan medverkan af hänsyn tll brödrafolketsrintresse och önskningar, så skulle dock detia mera än något annat visa att vi ingen afund hysa mot Sverge, och till att göra det broderliga sinnelaget starkare än detnågonsin varit.? EDVARD