Förlusten af hustra och barn var för den rainerade Stewart så mycket svårare, som han med dem förlorade allt hopp om att svärfadern skulle hjelpa honom. Denne hade nemligen i ett bref till mågen låtit honom förstå, att det enda som kunde beveka honom att göra något för sin dottera man, som visat sig vara en slösare, vore kärleken till dotterdottern, hvilken den gamle mannen ämnade helt och hållet upptaga och testamentera hela gin förmögenhet. tewarts ställning var således ytterst be tänklig; men sedan första sorgen lagt sig. började han öfvertänka den och föll då på den idn, att söka ersätta förlusten af sin dotter genom ett främmande barn och lemna dm i okunnighet om dotterdotterns Stewart begaf sig genast till en af slafstaternas städer och på en slafrmarknad, för att der komma öfver att köpa ett barn. Detta var säkraste sättet att bevara hemligheten, emedan föräldrarne tillsbarnet aldrig skulle i framtiden komma och göra några anspråk derpå och sålunda upptäcka bedrägeriet. Han köpte E-tbers lilla flicka och kallade henne Elisabeth, efter den han förlorat. Svärfadern, långt ifrån att misstänka bedrägeriet, emottog sin aflidna dotters barn med den största glädje och slösade på henne all den ömhet han byst för modern. Han försträckte Stewart tillräckligt med penningar, för att såsom köpman börja på sytt; men mot vilkor att han återvände till England. Elisabeth stannade hos Stewarts svärfader till sitt åttonde är, då denne helt oförmo dadt gifte om sig. Han sände nu dotterdottern tillbaka till England, anslående åt henne en ganska vacker summa till årligt underhäl. . Stewart satte flickan i en af da första pensioner gom fanns i England. Hon er röll den omsorgsfullaste uppfostran öch