stormakt, har sannerligen Också ett loc-1. kande mål i den skandinaviska haltön,l. hvars besittning måhända skulle göra det) lika väl till verldens beherrskare, som be-j sittningen af Konstantinopel. Icke heller är) det anledning att tro det Ryselands känslor i. mot oss skulle ha blifvit vänligare efter traktaten af den 21 November 1855, hvilken är en utmaning gom det icke kan glömma. Derför fions det väl icke många som tvifla på att vi hafva fiendskap att vänta från det hållet. Men skall en sirid förr eller sednare ega rum, så är det väl vårt intresse att icke afvakta det ögonblick som är passande för fienden och af honom väljes, utan att sjelf välja det som erbjuder bäs:a utsigten, och ett sådant är säkerligen det innevarande. Att Sverge icke har glömt det land som under sekler har med detsamma delat både ära och motgång, hvars befolkning dels är af samma nationalitet som BSverges folk, de!s är en annan som trofast delat bördan med den förra, det land som har skänkt Sverge många stora män, hvaribland den största nu lefvande skald på svenskt språk — detta är så naturligt att man af ett ädelt folk icke kunde vänta annat och att Sverge ännu hyser önskan och förboppning om att se detta land ryckt ur rötvarens klor och lika fritt och lyckligt som det sjelf är, det är lika naturligt. Vi tro också alt svenska folket ej skulle sky uppoffringar, om än aldrig så stora, för en så stor sak. ?Maa kan draga i tvifvelsmål huruvida Finiand nu önskar en återförening med Sver ge af sådan art, att det liksom förr skulle blifva en provins af nämnde rike. Mn man kan icke skäligen tvifla på att det önskar blifva oberoende af Ryssland. Huruvida, om detta mål vore uppnådt, Finland skulle stå isoleradt eller inträda i den skandinaviska unionen, det måste öfverlemnas åt dess eget afgörande. Mun har segt att Finland bar haft det temligen bra under den ryska styrelsen, så att det .j ekulle vara så ifrigt efter sjelfständighet. Detta är visserligen rätt så till vida som det aldrig har blifvit så härdt behandladt som Polen, men det har dock fätt känna förtrycket på många sätt, t. ex. genom en sträng censur, och varit blottstäldt för godtycket, såsom t. ex. i ukascn om låna för finska statskassans räkning o. s. v.; och ingen lärer väl tro att den relativa mildhet, som nu visas, kommer att räcka längre än poltiken det krälver, ty ett rike af så stort omfång som Rysslands kan aldrig hållas ihop utan desjotism — en despotism, hvilken naturligtvis kännes starkare ju högre den undertryckta nationaliteten hinnar i utveckliog. Dessutom har Finland speciella skäl att önska en skilsmessa från Ryssland. Just derföre ha vi uttalat önskan om neutralitet för Finland i händelse af ett krig mellan Ryssland och vestmakterna. För hvarje gång ett sådant inträffar skall nemligen Fioland se sin handel och sjöfart tillintetgjorda, i hvilka hänseenden det egentliga Ryssland icke har på långt när så mycket att förlora. Det är dock högst osunnolikt att man medgifver det en sådan neutralitet. Vore deremot Finland sjelfständigt eller förenadt med Skandinavien skulle ett krig mot de stora sjömakterna — med undantag af Ryssland — blifva så godt som otänkbart. ?Mana kan säga och har sagt, att Finlands återförening med Bverge skull2 vara till skada för Norge, då den nskliga jemnvigten emellan de båda förbundsländeraa skulle dermed vara upphäfd, Denna jemnvigt är doc: redan nu störd, då Sverge, med dess mer än dubbelt så stora folkmängd och större hjelpkällor alltid måste, 1 utiandets ögon, intaga den första platsen i unionen. Icke heller kan detta argument äb. ropas med någon kraft, under förutsättning att Finlund inginge såsom sjeliständigt rike i unioner, hvilket vi ur flera synpunkter anse öÖönskligast. Men i alla fall horde ej hänsynen härtill föranleda 038 att vara en hämsko på Sverges ära och Finlands lycka. Om vi än, i Europas ögon, skulle ställas något i skuggan af vår starkare förbundsbroder, så skulle vi åter framstå större såsom medlem i ett större förbund och vinna moraliskt anseende genom vår trofasta anslutning till unionsstatens såväl af ära och känsla, som af djerf klokhet dikterade politik. För äregiriga planer från Sverges sida skulle vi, om möjligt, vara ännu tryggare än nu, ty Sverge hade då uppnått allt hvad det kunde önska och har önskat, men på ett bättre sätt. Om en gång den skandinaviska tanken skulle blifva en verklighet, så skall ingen rubbning framkallas genom Fiolands deltagande i förbun det. ess folk är väl blott till en del svenskt, men dock förenadt med det svenska i gemensam kultur och religion; ty i detta hänseende, likasom i fråga om lan dets beskaffenhet, vegetation och allt, är Skandinaviens gräns att söka icke vid Torneåelf, utan vid Ladoga och Onega, en gräns som ock är lika lätt att försvara som den förra. Nordens treväpliog skulle då hafva utvecklat sig till en fyrväpling, och den bringar lycka.? Dagbladet besvarar härefter frågan: hvilken nytta det-skulle medföra att bekriga Ryssland, och erinrar dervid om den stora skillmaden mellan ett krig mot Rysslands