Il H. M. konungen fulikomligt lagligt och len of den kongl. regeringen häremot utärdfrt förordningen icke grundad på 77 stadsordningen: — 2) Stadsfullmäktige ippmana dertöre magistraten att mot den ;ongl. regeringens i Potsdam förordning af len 7 dennes anföra besvär i vederbörliga nstanser ända till H. M. konungens person ch dervid i stadsfullmäktiges namn göra le i bifogade protokoll anförda skäl och akta gällande. — 3) Stadsfullmäktige beluta att ej vidare, innan detta regeringsveslut blifvit upphäfdt, afsända några adreser och deputationer till. den allerhögsta ;ersonen och den kongl. familjen, samt anvåller att magistraten måtie biträda detta peslat. Punkterna 1 och 2 antogos af komiten med la röster, utom en, och punkten 3 enhäligt. Stadsfullmäktige sjeliva antogo den :8 dennes alla tre förslagen utan diskussion ned 65 röster mot 10. Antagandet af den redje punkten har våckt stor sensation inom nofkretsarne. Det skall dock föga gagna, y det herrskande partiet är så fanatiskt örblindadt, att det blifvit ur stånd att taga något slags helsosamt intryck. Någon tröst för den liberala oppositionen vid hennes ullständiga nederlag för ögonblicket är kronprinsens uppförande. Ej blott i Magleburg, såsom tidningarne redan berättat, utan äfven i Königsberg ytirade kronprinsessan, alt hennes gemål var alldeles främmande för det nuvarande regeringssystemet, samt önskade att detta mårte bli bekant. Hvad beträffar brefvexlingen mellan konungen och kronprinsen i anledning af den sistvämndes tal i Danzig den 5 dennes, så ir sanna förhållandet följande: Konungen frågade först prinsen, om han verkligen yttrat de i tidningarne anförda orden. När sronprinsen bejakat detta, skref konungen ett häftigt bref till honom och fordrade att prinsen offentligen skulle, om icke återtaga sina ord; åtminstone tolka dem så, att det demokratiska pariiet icke kunde draga någon fördel af dem. — Kronprinsen svarade att hans samvete ej tillät honom detta, men att han gerna ville taga på sig alla följderna af sitt handlingssätt... Härvid stannade saken. Ministeren hade begärt förebråelser till honom af konungen och ett slags upprättelse, samt hoppats att prinsen skuile låta förmå sig att återkalla sina ord (att herr von Bismarck vid detta tillfälle skulle ha begärt afsked är ett tomt prat; ban tänker ej derpå!). Men förhoppningen gick om intet, och ministören måste svälja, att prinsen offentligen desavuerat henne. I den preussiska pressen får naturligtvis ingenting af allt detta vidröras. Flera tidningar härstädes ha ej en gång vågat meddela stadsfullmäktiges beslut af den 18 dennes. Ingen enda af dem har aftryckt herr Gneists förträffliga utlåtande, hvarigenom dessa beslut motiveras, emedan pressordonoansens af den 1 dennes olaglighet och grundlagsstridighet deri bevisas och det er inras om de fordom af konungen mottagna deputationerna, hvilka likaledes icke specielt angingo kommunalangelägenheter, till exempel i anledning af det attentat som Oscar Becker i Juli 1S61 gjorde mot konun gen i Baden-Baden. I utlåtandet yttras slutligen, att om vederbörande endast ville tillstädja sådana deputationer från ko-umunen,! som gillade det nuvarande systemet, vore det politiskt och moraliskt ovärdigt för kommunalmyndigheterna att underkasta sig. en dylik poliscensur. Stadsfullmäktige ha upptagit det ypperliga utlåtandet till proto : gollet för den 18 dennes, till följd hvaraf det kommer att meddelas i det officiella kommunalbladet. Skulle det officiella kommunalbladet erhålla en varning, så skulle denna vidunderliga åtgärd väcka allmänt ätlöje och ingalunda skada den liberala saken. De nya oktrojeringarne ha emellertid blifvit uppskjutna, emedan man ej ville oroa konungen strax före hans Carlsbadskur. Men man har dock icke slagit dessa åtgärder ur hägen. Man ämnar till och med oktrojera en budget, hvilket icke heller kan väcka någon förundran, då, enligt artikeln 99 i författningen, budgeten årligen skall fastställag genom en lag, men, enligt art. 63, såsom ministören tolkar den, konungen och de åtta ministrarne under nuvarande tvingande förhållanden hos sig förena hela den lagstiftande makten. Såsom man ser, kan ingenting öfverträffa en väl organiserad kon stitution, och konungadömet betiuner sig mycket väl deraf. For någon tid sedan ankom en rysk grefvinna hit, hvilken var känd af konungen och hr von Bismarck. Konungen besökte henne pä Hötel Royal och träffade der herr von Bismarck. Då grefvinnan lyckönekade konungen öfver hans friska utseende, pekade. denne på ministerpresidenten och sade: Der står min läkare!...s Den 19 på morgonen reste konungen till Carlsbad, och hr von Bismarck skall resa efter i morgon eller öfvermorgon, men blott stanna åtta degar i Carlsbad, emedan Jäkarne strängt föreskrifvit, att konungen efter da tio första dagarne af kuren icke får befatta sig med några regeringsbestyr. Af samma skäl kommer kejsaren af Österrike att personligen besöka konungen under der första halfva kurtiden. Junkerpartiet har HOO— — OO OO OROAR ROR RN RER EEE en vindskammare. der hen lefde det mest iso-: