Aftonbladet – 27 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM den 27 Juni, Officiella bladet meddelar i går en regeringshandling af gånska stort intresse. Det är ett kongl. bref till kommerskollegium och generaltullstyrelsen angående upphörande af all tellstämpling å varor, som från utrikesort inkomma. Påbudet träderi kraft från och med ingången af nästkommande år. Beslutet, kontrasigneradtaf finansministern, innefattar ett nytt och vigtigt steg till lättande af de band, som besvära handeln och varubytet. Sedan genom beslutet den 13 Juni 1862 regeringen afskaffst svenska fabriksoch handtverksvurors stämpling, fanns visserligen icke något rimligt skäl att längre bibehålla stämpling atutifrån inkommande varor, enär derefter den kontroll som dermed afsågs icke längre stod att vinna. Alltför ofta ha dock föreskrifter, betungande för den allmänna rörelsen, fått qvarstå långliga tider efter det deras obeböflighet varit påtaglig, helst om, såsom här, några kor parsonar eller kommuner dervid haft peunier fördel. Man kan derför icke undgå att med tillfredsställelse se, att regeringen i denna sak nu tagit steget fullt ut och att hon i fråga om de anspråk, som uppreste sig för ett lägga svårigheter i vägen för åtgärdens vidtagande, efterforskat deras laghga berättigande samt, då de befunnos sakna fog, tydligt och bestämdt afvisat dem. De i det kongl.; brefvet anförda motiver för såväl sjelfva tullstämplingens atskaftande som för underkännande af städerna Stockholms och Göteborgs ersättningsanspråk, lyda som följer: Då de i kongl. kungörelsen den 18 Juli 1850 meddela.le stadganden angående stämpling af vissa inhemska fabrikstillverkningar numera blif.vit upphäfda och dessa varors särskiljande från olofligen införd utländsk vara icke kan genom tullstämplingens bibehållande åstadkommas; i följd hvaraf tullstämplingen såsom kontroll i afseende på oloflig införsel af utländska varor till största delen förlorat sitt värde; då tullstämplingen emellertid medför ej obetydlig kostnad, besvär och tidspillan samt således förorsakar rörelsen väsendtliga olägenheter, utan att något motsvarande gagn för det allmänna derigenom vinnes; då för öfrigt tullstämplingen, hvad många varuartiklar beträffar, redan under längre tid varit afskaffad, utan att likväl detta förhållande visat sig medföra några anmärkningsvärda olägenheter; och då slutligen den tullstämpling, som ännu qvarstår, redan måst, i anseende till rörelsens tillväxt och behof af lättnad, anordnas på ett sätt, som gör att den dermed afsedda kontroll till stor del förfelas; alltså hafva Vi funnit godt i nåder förordna att ail tullstämpling af varor, som från utrikes ort inkomma, må, från och med år 1864, upphöra; hvarom Vi under denna dag låte. allmän nådig kungörelse utfärda. Beträftande derefter framställningarne om ersättning af allmänna medel åt vissa städer för förlorade s. k. stämpelpenningar i följd deraf att tullstämplingen upphör; så hafve Vi, lika med Eder, Vårt och Rikets Kommerskollegium, ansett någon sådan ersättning icke kunna ifrågakomma till städerna Helsingborg och Kongelf, der stämplingen varit omben och bekostad af tullverket; äfvensom, och då de författningar, enligt hvilka städerna Stockholm och Göteborg varit berättigade att uppbära stämpelpenningar, icke i någon mån antyda att berörda afgift blifvit beviljad i ändamål att bereda dessa städer ökade inkomster, utan fast hellre gifva vid handen att stämpelpenningarne endast skulle utgöra en ersättning till städerna för de med stämplingens ombesörjande förenade kostnader, Vi ansett städerna Stockholm och Göteborg ej heller vara berättigade till ersättning för den minskning i inkomster, som genom stämplingens upphörande kan för dessa städer komma att uppstå; och hafve Vi fördenskull funnit berörda städers framställningar i detta hänseende icke förtjena nådigt afseende.