Aftonbladet – 26 juni 1863, sida 3

skräcklig våldsamhet. Hvad som föregick i landstigningsbåtarne kan jag icke säga, ty det var knappt att vi kunde urskilja dem, men det som vi be:uvärkte var att de ej nådde sitt mål. Pellegrini, som var i den båt som bogserade den andra, kan be: rätta er det förskräckliga skädespel som asserade. Men jag tror att det förskräckiga i denna ställning kändes större ombord på vårt fortyg; då vi hörde skriken styrde kaptenen genast fartyget emot båtarne. Den scen som då föregick låter icke beskrifva sig. Natten var kommen; i stället för de bäda landstigningsbåtarne såg man icke mera än cn, den andra hade försvunnit; endast här och der säg man några hufvuden som sträckte sig förtvifladt öfver vattnet och utstötte de mest hjertskärande skrik; några som simmade, armar som kämpade konvulsiviskt. På vårt däck sprungo soldaterna som vilda omkring, snyftade och kastade sig på däcket, Mean bad, man skyndade ner för att icke se denna förskräckliga scen. De som bleivo qvar på däck kastade ut allt som kunde flyta, åror, tunnor; allt detia varade endast några ögonblick, ty vinden blåste med en sådan styrka att vårt fartyg blef bortdrifvet och allt försvann. Man manövererade, man seglade tillbaka midt ibland de skeppsbrutna, man såg ej nu så många huf.uden, man hörde mindre skrik, men det var ändå lika hjertslitande. Man får vara rättvis mot kaptenen, han manövrerade mycket skickligt, men vindens häftighet hindrade oss att stanna. Det var då bogserbåten närmade sig och öfversten, Pellegrini och Tyszeiwiez stego ombord. Båten afgick olyckligtvis icke genast, den väntade minst 5 minuter; under dessa förfärliga minuter skrek och svor ötversten på kaptenen, som dock hade gjort sin pligt och som icke var ansvarig ty båten tillhörde honom icke. Det var öfversten sjelf som köpte båten i Köpenhamn för land-tigningen ). Slutligen afgick båten och efter att ha genomsökt alla de ställen der olycksbändelsen passerade kom den igen. Man hörde uttröttade och utmattade röster sjunga med hes röst Marseillaisen: det var två fransmän som blitvit räddade. Båten återförde endast 8 man; af 32 hade säledes 24 drunknat, alla fransmännen med undantag af 2 som ni icke känner. Ellero och Francheschi drunkuade, de hade varit så lyckliga ett par minuter förut, i hopp att landstiga. Pellegrinis ordonnans, Cucciaro, han som spelade den döfstumme i London, har blifvit räddad. Ibland de polackar som skulle landstiga blefvo 4 räddade. Pluard blef räddad; han höll sig nära halfannan timme uppe med simning i det upprörda hafvet. Vi vände genast ryggen åt detta förbannelsens ställe, som hade tagit från oss 24 af våra tappraste män, och med fulla segel, oaktadt stormen, styrde vi mot Gotland, edsna, nedslegna, lidande, med ringa föda, och nästan utan vatten, och det som fanns var gyttjigt. Slatligen ankommo vi till Klintehamn, vi hade varit 12 dagar ombord på ettlitet far:yg, lidande under alla förhållanden. Nikan väl föreställa er att vi voro lyckliga att komma i land. Vi blefvo der två dagar ria, men utan den ringaste förbindelse med nvånarne, tredje dagen gjorde Wisby offirare ett besök och voro mycket artiga. Följande dagen voro vakter öfverallt ut satta för att hindra oss från att aflägsna 083. Det hus der öfversten bodde bevakales af 5 man. Blutligen avkom SOrädd? och man inskeppade oss efter order. Personligen är jag mycket nijd att svenska regeringen för oss tillbaka till London.? ) De nästföregående punkterne äro o:ydliga men brefvet är skrifvet i stor hast.