Aftonbladet – 26 juni 1863, sida 2

ket motsäga det bref Esther skrifvit till den rike mannens hustru och hvaruti hon talat om sin förlorade dotter. Hon beräknade med all egoismens hjertlöshet att Esther, gammal och bräcklig såsom hon var, och dertill beröfvad alla medel, omöjligt skulle kunna göra några vidare försök hvarken för att återfinna sitt barn eller för att komma tillbaka till England, utan skulle sluta sina dagar i Amerika. Medan Juana danade sin dotter till sångerska och förstörde Esthers pengar, hade deona ankommit till Amerika, efter att under hela resan ha varit mycket sjuk. Då fartyget ankrade vid amerikanska kuaten var Esther så svag, hennes sinne så förslöadt att hon förlorat allt minne och föreföll som fånig. Kaptenen ombord lät föra henne till ett hospital för sinnessjuka, der hon förblef i ett halft års tid. Då hon småningom återfick sin helsa och bruket af sin tankekraft, ernrade hon sig älven hvad som händt och kände hela tyngden af sitt sorgliga öde. Så fort hon kunde anses fullkomligt återställd släpptes hon ut frän hospitalet. Hon befann sig då ien utblottad ställning. Genom en särsk dl försynens skickelse träffade hon på en mr Loow med sin syster, väda qväkare, som intresserade sig för och på allt sätt bistodo henne. Jag skulle icke kunna, om jag äfven ville det, förtälja om de försakelser och det outtröttliga arbete hvaråt hon hängaf sig, rör att än en gång komma tillbaka till England. Mr och miss Loow voro från detta land. De bade känt en mr John Stewart, som en tid vistats i Amerika, och de bade sig bekant att han nu var bosatti Manchester och sysselsatte sig med affärer. Hans ålder, utseende, allt öfverensstämde med den Stewarts som Esther sökte. (For(B. följer.)