Aftonbladet – 26 juni 1863, sida 2

— Konungen upplöste stortinget den 22 Juni. H. M. höll dervid följande tal: Nära 8 månader hafva förflutit sedan jag öppnade era förhandlinger och då fästade er uppmärksamhet på ämnen, som jag ansäg vigtiga, med den tillit som erfarenheten har ingifvit mig om norska folkets fosteriands kärlek, dess lugna betänksamhet, men äfven ess varma nit när det gäller dess utveckiag. En återblick på edert arbete ger bekräftelse åt deana tillit. Med ömsesidigt medvetande af att vihafva samma mål, nemligen fäderneslandets ära och lycka, skola vi ömsesidigt värdera hvarandras sträfvanden och fortfara att i inbördes samverkan arbeta på detta ändamåls befrämjande, äfven om vi på vägen till dess uppnående kunna i vissa fall hysa en olika åsigt om hvad som bäst tjenar dertill. Det är i dessa fall eom endast en fortsatt granskning kan leda till den rätta insigten om hvad det allmänna bästa fordrar, och jag hyser särskildt det hoppet, att en sådan granskning skall leda till endrägt rörande vissa anordningar i afseende på armån, om hvilka man ej kommit till enighet vid detta storting. Då jag ser tillbaka på de saker som varit föremål för eder behandling, erkänner jag den redobogenhet, hvarmed 1, med behörigt afseende på våra tillgångar, hafven sökt genom era bevillningar tillfredsställa en framåtskridande utvecklings kraf. Af de två jeruvägsanläggningar, till hvilka stortinget anslagit medel, skall den ena bidraga till att sammanknyta de förenade rikena och den andra lemna ett väsentligt bidrag till landets inre uppkomst. Med förtroende hafven I gått till mötes den hemställan som jag vid stortingets öppnande gjorde till eder om att understödja mina bemödanden att bringa den väckta frågan om en revision af föreningsakten till en tilifredsställande lösning, och genom detta förtroende hafven I lönat min oaflätliga omsorg om allt hvad som bidrager till att be fästa föreningen och stärka en ömsesidig broderlighet. CJag tackar eder för att I hafven antagit mitt förslag om inköp af Oscarshal. De är mig en kär tanke att norska folket har tillegnat sig som egendom detta minne af min dyrbare fader. ?1 hafven nu slutat edra värf, och då Il med tillfredsställelse kunnen se tillbaka på resultaterna af edert arbete må vi med för tröstan hoppas, att dea allsmäktige skal! med frukt välsigna det utsäde som här har blifvit nedlagdt.? Stortinget uppvaktade derefter samfäldt konungen. Ordföranden Harbitz yttrade i sitt svar, bland annat: Stortioget har med glädje erfarit att brödrafolket har med beredvillighet beviljat medel till utförande af den väg, medelst hvilken det skalil blifva så mycket lättare för brödratolken att komma tillsammans med hvarandra, och med enahanda beredvillighet har stortinget beviljat de medel som erfordrades för detta arbetes fullbordan å norska sidan. I dessa national representationernas sammanstämmande beslut se vi ett vittnesbörd om enighet och samdrägt mellan begge folken. Denna enig het skall — det är vår öfvertygelse — än mera stärkas och befästas genom den tätare beröringen.? I sitt svar iolade konungen med anledning äraf följande ord: I läggen med rätta vigt uppå de goda verkningar som jernvägs anläggningen mellan de förenade rikena skall medföra. Då I vid stortingets öpp nande. gåfven mig en försäkran om eder: intresse för denna jernvägsanläggning visste jag att edert löfte skulle blifva förverkli gadt. Edra deputerade erforo i Göteborg det deltagande som tanken härpå väckte äfven hos brödrafolket, och nu hafven I å ömse sidor gått hvarandra till mötes. Vi skola redan innan kort vara långt på vägen.?