Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 3

Henri Wieniawski återuppträdde i måndags afton å Kongl. teatern och derna gångför fullsätt salong, hvilket, vid denna tiden på året, redan är någonting ganska betecknande. Den utmärktå konstnären hade samma succ3 py ramidal, hans lysande mästerskap uppväckte samma entusiastiska och enhälliga, under aftonens lopp alltjerot växande, biiallsstormar som förra gången, hvilka nådde sin höjd efter de paganiniska komporitiouerna: fantasien öfver ?Di tanti palpiti7 samt ?Carnaval de Venise, hvilken sednare hr Wieniawski hade den artigheten att efter de sista fram. ropningarne spela utöfver programmet, och hvari, den glänsande, öfverlägsna tekniken oberäknad, de ursprungliga intentionerna utan tvifvel framträda i all deras vexlande mångfald med större klarhet i hr Wieniaw skis föredrag än hos de flesta andra af vioI:nens heroer, som utfört denna intressanta och verldsbekanta tonmålning. Hr Wieniawskis inträdesnummer, den a! honom sjelf komponerade violinkonserten i D moll, bekräftade, såväl genom de vackra och väl anlagda orkesterpartierna som ge nom de deri förekommande violinsoli, de fördelaktiga omdöme som gjort sig gällande om hr Wieniawskis talang som kompositör.. Om vi rätt uppfattade grunddragen i denna konsert, tycktes de utgöras af ea otillfredsställd längtan, en orolig sträfvan, likasom man i den särdeles intressauta ?Legender efter de intagande mystiskt förisväfvande tonbilderna, med deras ut. tryck af djupt vemod och saknad, förnimmer en kler och kraftig andes framträdande, hvarefter åter den eleziska grundstämningen blifver törherrskande, och hvilket allt, likasom färgprakten i hans Po:onaise brillante, i konstnärens föredrag er höll en så lefvande åskådlighet, som det endast är möjligt för den lika mycket i andligt fom i tekniskt hänseende begål. vade talangen att åstadkomma. , I dag är sista gången tillfälle erbjuder sig att få böra hr Wieniawski, som då ibland anne