Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 3

nsändt.) Frågan om behörigt forum för mål om Ländtx mätares försumlighet i vissa fall och in flytande på målens antal. Då i afseende på denna fråga skiljaktiga meningar bland embetsmyndigheter och domstolar 2sjort sig gällande och då, särdeles under innevaande riksdag, utspridts åtskilliga mot sanna förhållanden stridande uppgifter, geom haft inflytande på ett riksstånds beslut i dermed samband egande ämne, så torde nägra på officiella handingar grundade upplysningar icke allenast bidraga till likstämmighet vid sådana frågors behandling, utan äfven vara välkomna såsom i nåzon mån skingrande det tvifvel och de skuggor, som de grundlösa uppgifterna utbredt. Genom 54 2 mom. K. iandtmäteri-instruktionen stadgas, att Flandtmätare skall för tjenstefel ställas under tilltal vid första laga domstol, der förbrytelsen skett. När landtmätare, sedan för afslutade förrättningar besvärstiderna tilländagått, försummat att inom föreskrifvea tid från sitt hemvist till vederbörande domare sända förrättningshandlin arne för att derå vinna fastställelse, hafva en del underdomstolar ansett, att mål om försummelserna borde upptagas vid den domstol, inom hvars domvärjo vederbörande landtmätares hemvist varit beläget och der han under sådant förhållande försummat sig, men andra underdomstolar deremot, att målen skola upptagas af de domstolar, hvarunder förrätt: ningsställena äro belägna, i följd af hvilken sednare menings tillämpning mål mot land:mätare, som försummat flera förrättningar inom särskilda jurisdiktioner, måst delas i flera åtal. Sedan !andtmäterifiskalen Bergsten, anförande, jemte andra skäl, att målen, på berörda sätt delade i flere åtal vid särskilda domstolar, skulle förorsaka icke allcnast en menlig tidsutdrägt, utan äfven för åtalade landtmätare betydligt ökade rättegångsoch andra kostnader utan någons gagn, den 1 och 25 Oktober 1859 anfört besvär mot Örebro rådhusrätts. den 14 och Uddevalla rådhusrätts den 3 i samma måoap afkunnade utslag, genom hvilkas tillämpning då ifrågavarande ätal skulle, genom derag dragande till flere domstolar, betydligen förökas, har dock kongl. Svea hofrätt den 7 Dec. fastställt den förstnämnde och kongl. Göta hofrätt den 8 Dec. samma år likaledes fasställt den sistnämnde rådhusrättens utslag. I öfverensstämmelse med dessa tvenne hofrätters enligt åberopade utslag sammanstämmande meningar har Jandtmäterifiskalen sedan förfarit vid åtals anställande. i Inom konl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge har deremot, enligt utslag den 7 febr. 1862 uppå t. f. landsfiskalen N. C. Holmströms besvär mot Malmö rådhusrätts utslag den 7 Juni 1861, den åsigten gjort sig gällande, att fråga om försummelse af emnämnda beskaffenhet skall upptagas af den domstol, hvarunder landtmätares hemvist är lydande. Till frågans flersidigare belysning meddelas följande KS. M:ts utslag uppå de besvär, kommissionslandtmätaren Gustaf Hogner i underdånighet anfört deröfver, att sedan tillförordnade landsfiskalen C: A. Ekbom, enligt af K. M:ts befallningshafvande i Stockholms län, uppå anmälan af landtmäterifiskalen Er. Bergsten, meddeladt förordnande, vid Svartlösa häradsrätt yrkat att klaganden, hvilken varit föro:dnad att förrätta laga skifte i Skarlunda by i Östertelje socken samt den 14 Maj 1859 detsamma afslutat, men underlåtit att inom den i-20 8 af 18 kap. i kongl. skiftes stadgan föreskrifna tid till vederbörande egodelningsrätt för fastställelse aflemna den öfver skiftet upprättade karta med dertill hörande handlingar, samt uti sin afgifna arbetsförteckning för 1859 oriktigt upptagit att berörde förrättning efter afslutandet vore af rättegång, beroende, måtte för det han såiundå vållat obehörigt dröjsmål med omförmälde landtmäteriförrättning fällas till ansvar enligt 54 1 mom. uti landtmäteri-instruktionen den 4 Maj 1827, äfvensom åläggas ersätta alla utgifter 1 och för rättegången; och häradsrätten, dels efter målets handläggning vid 1861 års vinterting medelst beslut den 15 April samma år förklarat att, innan målet kunde till slutlig pröfning företagas, det vore nödigt inhemta kännedom om tiden, då protokoll och handlingar rörande ifrågavarande skifte blifvit af klaganden till delegarne i skiftet aflemnade samt förty uppskjutit målet till påföljande ting, dels ock, efter det klaganden ej mindre invändt, att enär åtalet afsåge obehörigt fördröjande af landtmäteriförrättning samt det tillkommwe K. M:ts befallningshafvande att tillse det sådana förrättningar skyndsamligen fullbordades, häradsrätten icke skule vara behörig att målet upplaga och pröfva, än äfven yrkat, att landtmäterifiskalen måte fällas till ansvar för opefogad rättegång och för inblandning af hvad till saken icke hörde, genom slutligt utslag den 15 Augusti 1861, under åberopande af 54 8 i kongl. instruktionen för landtmäteriet i riket den 4 Maj 1827, ogillat mvändningen emot domstolens behörighet samt vidare yttrat, att enär utredt vore, att, efter det klaanden den 14 Maj 1859 afslutat laga skiftet i skarlunda och till en af delegarne deri, bonden Carl Erik Pettersson aflemnat de ander skiftet förde protokoll med egograderingslängd och häfdebeskrifning, klaganden, ehuru besvär öfver samma skifte icke blifvit anförda, underlåtit att, på sätt honom, jomlikt 20 8 i 18 kap. af kongl. skiftesstadgan den 4 Maj 1827 ålegat, till Svartlösa härads egodelningsrätt innan eller sist vid det lagtima ting, som 1 häradet inträffat-efter det tiden för besvärs anförande tilländagått, eller å 1859 års höst-ting, ingifva karta med handlingar angående ifrågavarande skifte, hvilka blitvit af egodelningsrättens ordförande för fastställelse mottagne först den 9 Maj påföljande år 1860. Alltså och då den i klagandens arbetsförteckning för år 1859 förekommande anteckning, att ifrågavarande skifte varit at rättegång beroende befunnits felaktig, dömdes klaganden, för hvad honom till last komme ätt, jemlikt förut åberopade och kong!. instruktion, böta tjugu riksdaler riksmynt till lika fördelning emellan åklagaren och general-landtmäterikontoret, hvarjemte klagandens yrkande om ansvar å landtmäteri fiskalen för obefogad rättegång samt för inblandning af hvad till saken icke hörde lemnades utan afseende och klaganden ålades ersätta åklagarens i målet hafde kostnader med sextiofem riksdaler åttatioåtta öre riksmynt. Så har K. M:ts och rikets Svea hofrätt, der klaganden sig besvärat, i utslag den 6 November 1861, funnit skäl ej vara anvfördt som till ogillande af häradsrättens ofvanomförmäldte, i rättegången meddela beslut eller till ändring i dess slutliga utslag föranleda kunde. Deruti klagandeniunderdänighet säkt ändring. Hvaröfver landtmäterifiskalen Bergsten och landsfiskaleb Ekbom i underdånighet sig förklarat samt hofrätten underdånigt utlåtande afgifvit. Med K: M:w högste domstol beslutet, Gifvet Stockholms slott den 21 April 1863. K M:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanherärda undardänioa hesvär och finner skäl icka