Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 2

nes förtröstan till Gud och undergifvenhet i motgången, allt bidrog att ingifva mistress Ewert en verklig tillgifvenhet för henne. Hon blef snart ett föremål, omkring hvilket den ädelmodiga välgörarinnans välvilja koncentrerade sig. Esther frågade en gång om mistress Ewert kände en master John Stewart. Den gamla frön hade sig ingenting bekant om honom, utan visste endast att det fanns en James Stewart i London, densamme hos hvilken Estber varit. Han var från Hampshire och, efter hvad mistress Ewert hört, son till en förpaktare derstädes. Fadern var död och hade lemnat efter sig blott denne enda son. Ett år förgick. Sether hade skrifvit till och äfven haft bref från Juana; men icke en enda rad från Amy, ehuru den gamla, tillgifna Esther bedt sitt skötebarn, som alltid nämnde henne mormor, om några rader. . Ea dag, då Esther som vanligt satt och arbetade uti misstres Ewerts sal, kom en ung slägtinge till den gamla frun på besök. Det var en brorsson som en längre tid vistats utomlands. Han bade gjort en resa i vetenskapliga ändamål tillika med några andra unga lärde. . De hade varit högt upp l norden i den svenska Lappmarken, och mycket var att förtälja om den resan. Mistress Ewert, särdeles intresserad af att åhöra honow, gjorde oupphörliga frågor. Slutligen omtalade han att de på återrezan från Lappmarken företagit en tur i mellersta och södra Sverge. uVi blefvo under vår korta rast i —äs stad, på vägen till Göteborg, helt angenämt öfverraskade :f att träffa en gentleman som talade engelska lika bra som vi sjeliva, Han inbjöd oss att i förbifarten göra honom ett besök på hans egendom som vår belägen emellan —ås och Göteborg. Detta ojorde vi äfven och tillbringade hosj master Falkenstern några rätt angenäma timmar, hvarefter vi förtsatte färden till Göteborg.