Aftonbladet – 25 juni 1863, sida 2

hon väntat att återfinna sin dotter, ha blek nat bort. : Dagen gick till ända, mörkret var kommet och ävau satt Esther qvar utan attlyfta upp det sänkta hufvudet. Oförmodadt tilltalades hon af en qvinno: röst, som i deltagande ton frågade om hon var sjuk. Esther såg upp. Ett gammalt iruntimmer stod framför henne och blickade så vänligt på främlingen från andra sidan oceanen. Med några få ord förklarade Esther att hon var från Amerika, något hennes mörka ansigtsfärg allt för tydligt utvisade och att hon nu befann sig i Englands hufvudstad utan pengar, utan hem, utan bekanta och utan alla förhoppningar. Den gatnla frun bad Esther följa sig och gaf henne herrberge öfver natten. Följande morgon önskade Esihers beskyddarinna att hon skulle förtälja sina öden. Esther gjor: e det, men utan att nämna något som hade afseende på hennes giftermål med Falkenstern eller de händelser som stodo i samband dermed. Mistress Ewert var elt för sin välgörenhet bekant fruntimmer. Esther hade haft lycka då hon träffade på henne, också bjöd den goda qvinnan sin skyddsling att tills vidare stanna i hennes hem, eller om hon hellre ville vända tillbaka till Juana och Amy i Edioburgh. I så fall ville mistress Ewert försträcka henne respengar. Esther, som under natten återfått det hopp som hittills aldrig öfvergitvit henne, föredrog att gvarstanna i Loadon för att der fortsätta efterspaningarne efter sitt barn. Hon arbetade flitigt med broderier åt mistress Ewert, Denna försälde henses arbeten och gömde pengarne som inflöto derför, sägande : Jag skall spara åt er till dess ni fått ett litet kapital. För ert vistande i mitt bem behöfver ni icke arbeta. Esthers frombet och milda sinnelog, hen