land kunde den då femtonåriga Amy börja sjunga. Juana ankom till Edinburgh först sedan dottern var återställd till helsan, och hade helt och hållet Estbers ömhet att tacka för Amys vederfående. Juana och äfven Fransisco erhöllo genom lord H—s rekommendation platser, hvarigenom deras musikaliska talenter kunnat förskaffa dem en obekymrad utkomst, om blott Fransisco fört eit regelbundet hf och icke konsumerat allt hvad de törtjenade. Esther hade vistats i Edinburgh åtta må nader då hon bjöd Amy och Juana farväl för att begifva sig på upptäcktsresa efter sitt barn. Hon begaf sig till London. Hon -hade i en tidning läst att handelshuset Stewart Komp. hade sitt kontor derstädes. Under tusen föreakelser kom hon fill den stora staden och lyckades äfven få reda på Stewarl Komp., men då bon infann sig på kontoret och bad ti få tala vid master Stewart, kom en helt ung, elegent herre emot henne. Han såg ut att vara yngre än hennes dotter nu borde vara. Esther gjorde likväl åtskilliga frågor för att erhålla reda på master John Stewart som varit i Amerika, men kunde ej lå några upplysningar. Den unge effärskarlen hade mycket ondt om tid och blef slutligen otålig då hon icke ville aflägsna si, så att han lät visa ut henne och gaf tillsägelse alt icke släppa in den galna mörka qvinnan en annan gång. Nedslageno, utermad och utblottnd på alla medel satte sig din olyckliga på en hörnsten, gömmande an-igtet i händerna. Hennes lilla kassa var uttömd. Hon egde ingen mensklig varelse till hvilken hon kunde vända sig, kände ej någon i denna snart sagdt omätliga stad och visste icke hvart hon skulle taga vägen för att få tak ötver hulvudet eller mat för dagen. Hoppet, som öfver trettio år lyst lik en vänlig stjerna för den stackars qvinnan, tyck tes nu, då hon befann gig i detta land, der