rådgifvare, I allmänhet blef dock den menimgen uttalad, att Fuad Pascha och Ali Paseha vöto de rätta mäsnen på den rätta platsen, under det att alla voro ense om, att sultanen var en präktig karl? Midt under allt detta fria kritiserande inträdde en bekant mäklare i re staurationslokalen och igenkände främlingen vid första åsynen Hemligheten hviskades hastigt från mun till man, och det var förvånande at8 se den förändring, som plötsligen föregick i de närvarandes uppträdande via å vis Bimbaschin. Hans Maj:t märkte snart, att han var igenkänd. Han låtsade emellertid gom och han ej begrep det och fortsatte sina frågor; men han insåg snart att det var förgäfves. Hvart enda svar, ban fick, gick ut på att så högt som möjligt rosa och lofprisa allt cch alla, ända ifrån Beyukdere till de sju tornen. Han frågade derpå plötsligen, om någon af det närvarande sällskapet kände honom? Nej, naturligtvis inte! Icke en själ hade ens den aflägsnaste id om, hvem effendin var, fastän man menade att han var en alltför fin man tilt att vara rätt och sl tt en Bimbaschi — han var säkerligen Serdar Ekrem eller ätminstone Seraskier. an upptog derpå ur fickan en dålig litografi, som föreställde honom sjelf och frågade om de funne den lik? Ah Dej! Det var då riktigt ömkligt! Sultanen var ju vacker som en adonis! — Nu hade H. M;t nog. Han reste sig för att gå, men glömde att betala sitt kaffe. Värden hade emellertid så helt och hållet förlorat koncepterna, utt han hvarken tänkte på att begära betalning af honom eller af hea det öfriga sällskapet. Det slutade så, att sultanen gick sin vög, medan bela sällskaPåh värden inberäknad, följde honom hack 4 ät ända till den gamla bron, der hans svit och ett par af palatsets kaiker väntade honom. Innan H Mac steg i båten, riktade han ännu ett par vänliga ord till sina sällskapskamrater och tackade dem för deras: anmärkningar om både det ena och andra, hvilka anmärkningar han försäkrade sig ej skola glömma. Medan sultanen sålunda, efter hvad såväl häraf som af andra berkttelser synee, är i hög grad afhållen i sitt lånd och af swna undersåter, ritiserar, man på andra orter .de oerhörda utgifterna till hans hofhållning, som ju också obe stridligen äro temliger kolossala, oaktadt deäro betydligt mindre in i hans företrädare tid. Vid de förhandlingar, som nyligen egde rum i enelska nnderhuset, angående den orienraliska tågan, besvärade man sig neniligen öfver sattanens slöseri, och mr Cochrane meddelade å detta afseende följande intressanta detaljer: Ut? filterna till sultanens hofhållning pr månad äro land annat; Till töket 24.000 L, ill de 36 förnämsta fruntimren i Harem 70.000 f, till 1780 På 18.000, till 2000 tjenare och portörer 13,000, till de personer som skola följa de 36 damerna på deras promenader 7000, månadtliga pensioner till de penkionerade qvinnorna utom: seraljen 80,000; alltså totalbeloppet endast till fruntimrens departement 214,0v0 eller omkring ,000,000 rår i månaden. — Också en proeess. I Chicrgo har nyli Er en ganska egendomlig rättegång förevarit. a prest vid stacens episkopala kyrka, Hager, var instämd till den andliga domstolen för oparsände uppförande mot irontimeer. Den wigtiaste fuktagelsepunkten möt bonom var, ätt ham nade för sed att trycka sina qvinliga socknebarns händer med en värma, som öfverskred em enkel höflighets gränser. . En annan prest, hvikken den anklagade inkallat som vittne, förklarade att denna mani. hos hans embetsbrodes yttrade sig likaväl mot karlar som fruntimmer. Hvad mig angär, sade han, har H:ger alltid tryckt min kand med en obehaglig lifighet, och dec har frambragt samma känsla som ett skrufstäd skulle ha gjort. Min hustra her en gång anmärkt, att han hade utomordentligt passonerade manår, och det är verkligen det allmänna intryck han frambragt. Ett annat vittne upp räknade för domaren de olika slags handtryckningar, som begagnas i den civiliserade verlden: Den salfvelsefulla, en längsam rörelse nedifrån uppåt; lilla hundsvansen, kittling från venster till höger elier från höger ti!l venster; tvillingshandtryckningen, som fattar med båda händerna; dödshanden, som är mycket omtyckt af de tillgjorda och består uti alt stelt räcka fram handen samt låta trycka den utan rivgaste återtryckning; den lockande, som utmanar och dröjer; den kataieptiska, som skälfver vid berörin en; slutligen den passionerade, hvilkem är den, som Jlögges Hager till last. Förhöret varade i hela vh dagar och förhandlingaerne följdes med lifiigt intresse. Enligt ett telegram (!) från Chicago till Newyork s!utade seken med att den anklagade enhälligt blef iuliständigt och med heder frikänd, Varma bifailsrop läto höra sig från den qvinliga delen af åhörarne. — Två Robiopsöner. Från Valparaiso berättas, att spanska fregatten Covadongo på en aflägsen söderhafsö tunnit två Må Robinsöner, kom redan lefvat der i 23 år. Man fann der äfven en låda, innehållaade berättelsen om ett redan för länge sedan försvunnet fartygs skeppsbrott. Fregatten tog de båda enslingarne ombord. — Säkert bröd till döddagar. Bland en transport straff-fångar, som nyligen afsändts fråm Toulontill Cayenne, befinner vg en person, hvilken på grund uf flera särskilda domar har att undergå icke mindre lin 110 års sträflarbete.