Hon bönföll med förtviflans smärta stt den stolte herren äfven måtte köpa henne: men förgäfves. Man förde helt obarmher tigt bort barnet. Den nya egaren svepte in det i sin kappa och gick. När han till säljaren betalade köpepenningen för barnet hade han fällt något ur sn plånbok, som Nanny helt oförmärkt tog upp, och då han var borta lemnade hon det åt Esther. Det var ett bref, hvafuppå stod mister John Stewart, London. Detta var således etter all sannoikhet namnet på den man som köpt Esthers dotter. Följande dagen såldes Esther, Nanny, hennes lilla dotter och Jones till en plavtageegare i Södra Carolina. Eether dog icke af sorg öfver förlusten af sitt barn, uten framlefde sitt lif tryckt under slaforjan. Hon gömde troget John Stewarts kort och Bengts bref dem han skrifvit till henne under de tider de varit åtskilda. Hon hoppades genom dessa klenoder en gång kuppa återik sitt barn och äfven en fer åt flickan. Flitig och tyst vid arbetet blef hon omtyckt af sin herre, och såväl Esther som Nanny behandledes ganska menskligt. Esthers mål var att arbeta så att bon en dag skulle kunna köpa sig fri; ty Jones hade berättat henne underliga saker om Ben t Falkenstern. Han hade segt henne att han stått och lyssnat då Gunnar och Bengt voro allena, att en af dem sagt att papperen icke fingo förstöras som lågo i en nedaljong. Esther trälade för sin frihet, När hön erhållit den skulle hon gå att uppsöka sin dotter, och sedan hon funnit heone infinna sig hos Bengt och fordra att ban återgaf modren sein make, barnet sin tar och båda det namn de voro beröfvade. Nannys dotter, Juana, likg gammal med Esthers, blef emellertid dennas älskling. Alla de talanger Esther sjelf-genom Bengts försorg förvärfvat sig, lärde hön den lilla Gret; vå Nanny vil ir ör