Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

sådant att läkaren förklarade honom endast hafva några timmar qvar alt lefva. Han var angripen af en der i trakten härjsnde farsot, som helt hastigt afgjorde striden emellan lif och död, vanligtvis till den sednares förmån. Sedan han fått kännedom om sitt snart förestående slut, afskedade han läkaren för att tala enskildt med Gunnar. Jag var ung, hatade af hela min själ Bengt och brann af begär att om möjligt af hans ord utröna något som hade afseende på Estbers försvinnande. Allt nog, jag Jyssnade vid dörren. Jog hörde då att Bengt bad min herre taga i förvar några papper, som han anförtrodde i kusinens vård och hvilka han sade skulle förklara spänningen emellan honom och hans aflidne fader. Gunnar skulle af dem äfven erfara i hvad förhållande Bengt stått till de personer han nyligen låtit föra till plantagen han dispoverat. Han gaf Gunnar äfven en medaljoog sägande: sDenne är målad för henne och innesluter de attester jag ej vågat skilja mig ifrån af fruktan att förlora dem. Du skull nu å deras vägnar, som äro mig kära, begagna dessa papper för bevakaudet af deras intressen. Lofva mig heligt att icke skilja dig vid dessa vigtiga handliogar förr än du anförtrott dem i egarionans händer. Gunnar lofvade det, men frågade hvem som var egarinna till medaljongen och brefskrinet. Bengt stammade att kusinen skulle finna hennes namn och adress i det lilla skrinet. Derefter bad Bengt honom resa ofördröjligen för att förhindra försäljningen af plantagen, hvarom fadern gifvit order att den skulle ega rum medan Bengt var sflägsnad derifrån. Denna sista uppmaning gafs med osäker röst och jag skall aldrig glömma det döende i hans ton då han tillade: KDa skol mu vaka öfver fe mina, du