Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

varo återkom och besökte den plantsge, som kallades hans, uppehöll han sig der endast en helt kort tid, hvarefter han ånyo reste bort. Sä förgingo tvenne år, då han vid ett af sina besök på plantagen erhöll ett bref från sin far, deruti denne meddelade honom att fadern sedan någon tid var sjuk och önskade att sonen skulle besöka honom. Bengt beslöt att ofördröjligen hörsamma kallelsen, men innan han anträdde resan till fadern, gjorde han en kortare sådan och återvände derifrån, medförande en ung qvinna, en fjenarinna och ett årsgammalt barn. Dessa varelser anförtrodde han i James, plantogens förnämsta uppsyningsmans vård och älade honom att med. sitt lif ansvara Bengt för dem, hvaretier han begaf sig på väg till sin fars hem, som låg i en af de sydligaste slafstaterna. På vägen dit sammanträffade han med Gunnar, som äfven blifvit kallad till den amle. Då de båda kusinerna kommo fram, fanno de Bengts fader döende. Sonen hann således endast emottega förlåtelse för det fel ban begått och några ord som tolkade faderns sista vilja. Bengt begar sig genast efter sin fars död på återvägen hem fill sig för att förbindra det faderns befalloing, att försälja den plan tage der Bengt herrskade, skul:e gå i tull bordan. Han haon likväl icke längre än en dagsresa från fadrens boning, då han måste taga in på närmaste värdshus, öfverväldigad af ett häftigt illamående. Så fort han och Gunnar, som åtföljde honom, kommo in i rummet, kastade Bengt sig ned i soffan, ett rof för de våldsammaste plågor. Jag, som åtföljde min herre, erhöll befall ning att genast sinca Bengts slaf Jones efter en läkare. Ett par timmar gingo innan Jones återkom med dörtorn: Bengts tillstånd ver då