Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

Mn och jag. Har jag förbratit mig emot henne, så skall hon nu beröfva dig all din rikedom. Mitt lidande att stå såsom en fattig, föraktad synderska inför mitt baro, är större än hennes varit. Ni kan icke bedja om förlåtelaes, ut brast Amy, reste sig med ansträngning och log:bittert. Nåväl, jag kan då göra det 4 ert ställe.4 Awy fjönk ner till Esthers fötter. Denna åter hade ett utseende som om hon icke klart uppfattade hvad som följt sedan ma. dame Teverino slutat sin bigt, så försjunken i hågkomsten af det förflutna var hon oKan. du föriåta min mor? hviskade Amy och höljde Esthers händer med kyssar. Escher spratt till, blickade en stund på bedjerskan; böjde sig sedän ved för aut lyfta upp henne och försäkrade att allt var förlätet. Hon strök med sein knotiga hand öfver Amys svarta här och tillade: Dua är ändå alltid min Amy. För dia skull är allt glömdt.5 Amys enda svar var ett hostenfall, åt. följdt af en så häftig blodstörtning, utt hon mäste bäras ull sängen. Läkaren efterskickades; men förmådde ingenting. Amy lemuöade sldrig mera den bädd hon denvta afton intog. Tvenne veckor derefter stod madame Teverino vid dotterns bår; ytterligare tvenne veckor och den brottsliga qvionan bade lewnat Sverge. Och Esther såsom Falkensterns enka och möder till hans enda dotter bade af lagen blifvit erkänd säsom rätta arfvingen tillall bans efterlemaade förmögenbet. siher anslog ett årligt underhäll ät sin lefngds -onda genius, madame Teverino; sälunda med en välgerning bämnande sig för utstänguwe lidanden. Forte y —