Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

Aftonens skuggor lågo utbredda öfver jorden, då madame Teverino tystvade. Det bleka skenet från lampan. föll på hennes åhörares ansigten. Esther satt der mörk och orörlig, med ögonen hvilande på berätterskan liksom om bon under åhörandet af hvad denna för täljde tyckt sig genomlefvat alla de lidan den hon utkämpat. Stefans ansigte var blekt. Tans blod var som is vid skildringen af all den otacksam het och moraliska gr, mhety, hvartill madame Teverino gjort sig skyldig. Amy hade sjuukit tillsammans och gret ur djupet ef slit qvalda hjerta. Madame Teverino satt en:stund tyst och betraktade dottern. Derpå utropade hon ängestfullt i det hön fattade om dotterns händer och drog dem från hennes ansigte: tAmy, du gråter, du skall eäledes förlåta; du kan icke stöta bort en mor, som älskat dig så högt som jag gjort, äfven om mitt lif är fläckadt af brott. Amwy förmådde icke svara. Hon lutade sig framåt emot modren, och tårarna, som störtade utför kinderna, föllo på madame T-verinos händer. Stefan gick fram till mor och dofter. sAmy vet sjelf, till huru mycket ondt våra passioner kunna förleda vss4, sade han, och skall derföre helt säkert ihågkomma att den der mycket älskat skall ock wycket förlåtet varda. Icke är det mig Di skall bedja om tills gift, min morX, stämmade Amy, Sutan det är henne, denna arma, som ni gjort till ert offer. Amy pekade på Esther. Madame Teverino förblef orörlig.7Blicken var hatfull och dyster. Jag-kan ejbedja henne öm tillgilt, som gör dig till tggerska. Vi ro nu gvht, hon