Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 2

stå ensam med ert guld, med äncern öfver. dess ätkomst och det bittra minnet att era brott fört er dotter i en förtidig gaf. Amy sjönk tillbaka ned på stolun, Madame Teverino hade rusat upp från sin plats och kastade sig vid dotterns sista ord ned fill hennes fötter: Barn, barn, har du då ej något förbarmande med din mer, som älskat dig så att...... tHon dödat mig, inföll Amy. Nej, mitt bröst är stängdt för medlidande med den som uppretat de onda andarne inom mig och gjort mig försktlig inför mitt eget samvete och dens ögon jag älskar. O, huru mycket ondt har ni icke, genom att underblåsa min svartsjuka, kommit mig att begå. Nu, min mor, har döden lagt sin hand på mitt hjerta. Innan loppet af ett år, är er dotter icke mer. och ni skall ej! med dessa millioner mäkta äterköpa hennes lif. Madame Teverino. slog armarne om dottern; men denna sköt henne ifrån sig, forfarande : Återgif henne, som ni bestulit, det guld som kostat mig lifvet, och jeg skall förlåta och välsigna er. Aldrig! utropade madame Teverino och reste sig upp. Har detta guld, som jag ville ega endast för din skull, beröfvat mig det käraste jag har i lifvet, så må de taga det om de kunna; men jag skall försvara eganderätten deraf till det yttersta. Och en aning säger mig, att ni det oaktad: skall förlora skatten. Amy fattade klocksträngen och ringde. Lektrisen inträdde och madame Teverino aflägsvade sig. adame Teverinos sinnesstämning blef likvill efter .vågra dagurs förlopp lugnare;