Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 2

ee Teverino red på en stol och mumlade ånefisullt: Walter Yaktes är återkommen. Denne mans härvaro bådar en stor olycka. Hon tystnade. Den ljusröda färgen på Amys kinder förvandlades till purpur, hon reste sig från sin tillbakalutade ställning. Hvarför fruktar ni honom, min mor?, frågade hon. För det han vill beröfva mig den förmögenhet jag nu eger och som jag efter så mångårig möda kommit i besittning af. Och till hvilken ni aldrig haft någon rätt?, inföll Amy och stod upprätt. Madame Teverino, ni är icke Falkensterns dot ter, ni har bedragit mig liksom hela varlden då ni gaf er ut att vara det. Ni har genom en stöld kommit i besittning af de papper ni för mig föregaf er veta vara i gömda på Birgersborg. O, moder, moder! huru kunde ni så handla emot er dotter. Misstankan att ni är en bedragerska, som genom svek tillnarrat sig detta guld, bar fört mig till grafvens brädd, och denna! visshet skall döda mig. Var jag då icke olycklig nog förut, tillade hon lidelsefullt, ; Kutan att ni skulle lägga denna smärta till; mina öfriga lidanden. Led jag icke tillräckligt ef att älska obesvaradt, utan att min mor för vinnandet af en rikedom, den jag föraktar, skulle begagna sig af min olyckliga böjelse för att få ein dotter att tjena sioa egennytliga intressen. Huru djupt: ber ni icke försyndat er emot mig. Förlorar ni hvad som icke är ert, blir ni brännmärkt och jag skall dö af blygeel; far ni ostörd pjuta frukten af ert bedrägeri, skall medvetandet af den orätt som blifvit be-; gången fräta på mitt lif och jaga all sam-; vetstrid ur mitt bjerto, Ni skell en deg