Aftonbladet – 18 juni 1863, sida 2

vad mannen i det praktiska lifvet oupphörligt nåste repetera är af verklig nytta för honom. )et andra må han gerna glömma. Det arbetö nan nedlägger i skolan bör blott vara af rätt rt, deri ligger det angelägna. Föga betyder elest om man läser matematik eller språk: hvad nan bör lära sig ör att arbeta. Ser man saken ån dervha synpunkt två ett eller a å bort. satinet har under århundraden utgjort det hufudsakhbga uppfostrivgsmedlet. Och detsamma r fyllt sin plats -ej derföre att man kan a latin eller tala det, så att de gamla romare kulle glädts om de hört det, utan titl följd af tt man på detsamma nedlagt ett träget arbete. det långvariga bruket af latihet gör det så viggt. Men som ej alla kunna bli Itrda; måste van tillgripa något annat ämne, som i reålolorna ersätter Jaiinet såsom bildningsmedel. En sak, som äfven är af stor vigt, är att då jungarne i de reala skolorna ej kunna upper vålla sig der läbgte En till femton år, böra dessa kolor ställas derefter; De böra befrias från de jettrar som binda detn vid de klassieka. Man kall sedan ej behötva klaga öfver mångläseri. de lärda skolorna åter bör latinet läsas grundigt. — Talaren framställde derpå ett förslag till skolorhas indrade organisation. I små kom muner och städer borde finnas mindre skolor, med rättighet föf läraren att, sedan de bestämda läroömnena blifvit genomgångna, äfven medlela ett kunskapsmått som öfverstege det stadsade. Af en sådan frihet hade fordom lysande vesultater vunnits vid dessa mindre skolor. Till akademien hade från dem kommit lärjungar, som tagit utmörkta studentexamina. — I större städer borde finnas på reallinien fullständiga läroverk, så att de möjlig.n till och med kunde utbilda studenter. De lärda skolorna åter borde, såsom inrättade af staten för att för dess behof utbilda embetsmän, från begynnelsen skiljas från realskolorna, och latinlösningen skulle sä tidigt som möjligt börja i desamma. Derigenom skulle klagomålen om öfveransträngning upphö.a. skulle ej, :om nu, under de sednare skolåren åtta å tio timmar upptagas af läsningen af döda språk, hvilka i de lägre klasserna blifvit försummade. Kyrkoherden Ekdabkl önskade att man borde hemta lärdomar från Nya elementarskolan i Stockholm, hvilken under åruenden utgjort experimentalfaltet för Sverges läroverk. Man borde, i likhet med hvad der sker, borttaga hemläsningen. Derigenom skulle de olägenheter och även faror för barnens helsa, som nu tförefinnas, upphöra. Att inskränka lirctmnena vore ej skäl till, ty vi borde hålla jemna steg i bildning med våra grannar i vestern. Menniskokärleken ålade oss att på allt vis anstränga 088, på det av följderna af mångläseriet ej måtte bli sådana som man nu ser dem. Läkare hade försäkrat talaren, att de sjukdomar, som nu härja i skolorna, bero på den ansträngande hemläsningen, hvilken uppehåller lärjungarne till kl. 10—11 på altnarne, hvareiter de åter kl. 4 om morgnarne få uppstå. : Expeditionssek:eteraren Nordvall ansåg den bunanistiska utbildningen vigtigare än den materiella. För mycken läsning är i allmänhet skadlig, men fordringarne bärför äro bestämda i afgårgsstadgan. Mangläöseriets afskaffande synes visserligen i allmänhet vara lätt, men möter svårigheter i detalj. Mäångläseriet består för öfrigt 1 ämnenas dfverdrifni. antal, ej i kursernas storlek. Hvad man bör sträfva efter, är harmor nisk utveckling, och det är derfore äfven nödvändigt att ej för få ämnen läsas; men man bör dock först fästa sig vid vissa såsom undervisningens basis. Till lektor Blomstrands förordande af de klassiska språken såsom lärdomscentrum för klassiska linien ville talaren såsom komplement tillägga matematiken. För den reala Jinien borde matematik, naturvetenskap och moderna sprök utgöra cenuum; dock ingår språkstudiet ovilkorligen i bäda Jinierna Hvad beträffar den ölvesklagade svårigheten, som iörorsakas genom mängden af undervisningsämnen avsåg talaren denna bäst undavrödjas af en god metod, genom hvilken de olika ämnena erhölle sin rätta plats. Magister Hedlund sade sig vidhålla de kätterska åsigter han förut yttrat; stod fast vid att mångläsenet bör inskränkas och att omvexling älven med färre läroömnen skulle kunna åstadkommas. Föreslog utgallring frön vära undervisningsechemata af de döda språken äfvensom två lefvande språk samt dessutom af dogmatik och filosofi, och var af den mening, att man vid valet af lärvämnen ej bör välja sådana fom utgöra begynnelsepunkten för järda banan. Talaren ansäg visserligen utvecklingen af en logisk tankegång hos lärjungen vara vigtig, men trodde denna kunna vinnas äfven utan filosofisk propedevtik. — Bland de undervisnivgsämnen deremot, som böra frambällas, äro teckning och musik, såsom mera Vidragande tili cn harmonisk själsutveckling än några iatinska glosor. Rektor Hammar. Man har erbjudit häfstänger för undervisningens lättande, men den förnämsta häfstången i detta alsecnde är ordning. Dertill hör, att ett läroämne först i rätt tid ingår i undervisningen, d. v. s. då ungdomens själsformögenh t erhållit mognad tör läroämnets emottagande. Läraren bör derföre äfven hafvapsykologisk eriarenhet för bedömande häraf; men läraren är dervid bunden af lagstiftaren, och denna sednare bör derföre äfven påakta denna omständighet. — Ett särvämne, som totalt saknas på våra schemata, men deremot ständigt finnes på de utlänska, isynnerhet de tyska, är åskådringslära. hvarigenom barnet tvingas till reflektion. — Talaren ansåg derföre de språk, som äro mest konkreta och derigenom bäst åskådliggöra begreppen, böra öppna undervisningen. Till ordningen hörer äfven, att undervisningen så bedrifves, att timmarne stå i sammanhang och ej något svalg uppstår, alltså sammanhang mellan undervisningsummarne. Lektor Borelius. Man har anmärkt, att se: dan ämnesläsningen införts, lärjungens ansträngs ningar halva ökats och att de sammanställda äm nena äro väl heterogena. Talaren ville ej söka afskaffa mångläseriet, men skulle anse nytti om en lärare skötte förnämsta undervisningen de högre klasserna. I dessa är ämnesläsningen visserlsgen nödvändig, men talaren hemställde väga, om man ej skulle mera kombinera impena, t. ex. latinets och grekiskans sammanställande med studiet af fornhistorien. Lektor Resenius gjorde den anmärkningen, att frågan om mångläseriet borde ses från en praktisk sida, och att den ej låter sig lösas ge nom att mot hvarandra framhålla teorier. Sannt är, att mångläseriet menligt inverkar på kraf. terna, och att hvarken lärare eller lärjungar hafva smak för denna öfversnsträngning ; men orsaken dertill ligger i de vidsträckta fordringarne ut 0