Aftonbladet – 17 juni 1863, sida 3

De ansågo Birgersborg såsom ett gudlöst ställe, dess egarinna säsom en förtlappad och sig sjelfva såzom himmelrikets utkorade, derföre att de sent och bittida sjöngo psalmer och bådo, Fattigdomen var allmän, håglöshet och en fullkomlig brist på arbetslust rådde hos de flesta, emedan de hoppades att Gud skulle hjelpa dem från deras urmod blott de flitigt höjde sina böner till honom, utan att de gjorde något sjelfva. Gurli lutade sin bleka panna i handen och anklagade sig sjelt såsora den h ilken icke räit uppfyllt sina pligter emot alla de menniskor som berodde at henne. sHuru skall du en dag kunna aflägga räkenskap inför Gud, ljöd samvetets röst. Ilon förafskedade inspektoren, en klok och förständig karl, och lofvade honom att, så fort ske kunde, afbjelpa det onda. Derefter gick hon ia till Allon. Gurli fann mannen promenerande helt upprörd i sitt arbetsrum. tJag hade ämnat dröja med att tala om affärer, började Gurli, till dess jag kunde anses fallkomligt frisk; men som jag afin epektoren fått en fullständig. beskrifning på vär ekonomiska stäliniog, finner jag den vara sådan att hvarje dags uppskof endast ökar förlägenheten, och derför äro vi nu tvuoga att vidtaga sådana mått och stex att det onda kan förekommeas i siället att försämras, Jag nödgas derför säga dig, bästa Allon, att jug anser det för bådas vår framtid böst att jag återtager den fullmakt hvarigenom jag på dig öfverflytiade förvaltningen af Birgersborg. tHvad skall detia betyda? Det betyder, mia vän, att du icke är van act sköta en stör landtegendom, att