I 2:dra punktens 2:dra7afdelning har utskkottet uppräknat dem, som borde från rättighet att idka bandel uteslutas. Hr Henschen ansåg att ibland dessa undantag äiven borde upptagas åtskilliga juridiska och administrativa tjenstemän. Och ansåg talaren att då staten betalte deras tid, borde de den ock uteslutande i statens tjenst använda, hvarjemte omständigheterna kunde så foga att de genom utöfvandet af en sådan rättighet kunde i vissa mål blifva jäfviga. Hr Rydin gick ännu längre och ansåg att i enlighet med nu gällande stadganden för alla statens embetsmän dylikt skulle vara förbjudet. Afalldeles motsatt åsigt voro hrr Murån, Björck. Fahl-hem och Lindström, som ansågo att utskottet alltför gerna kunnat undvikit att göra nägra un-. dantag alls. Att ärligt köpa och sälja vore en: lika naturlig rätt som att äta. Ville dock ej yrka någon förändring i utskottets förslas. För! bifall till utskottets förslag talade hrr Beronius; och R. Trägårdh. Bendeståndot. Efter valet till ledamöter i förstärkt bevillningsutskott, hvars resultat finnes återgifvet på annat ställe i tidningen, biföllos utan diskussion följande betänkanden: Sammansatta stats-, lagsamt ekonomiutskottets n:r 32, afstyrkande af hr Ridderstad väckt motion om inrättandet af en landstorm; n:r 33: hkalede: afstyrkande motion om drawback eller i restitution å exporteradt bränvin; ekonomiut-i skottets betänkande n:r 120, ogillande if:ågasatt omarbetning af trafikreglementet och transporttaxan vid statens jernvägar samt n:r 121, som: afstyrker bifall till hr Wallenbergs motion om manufakturdiskontens upphörande, — Jagisiadgan, Till redaktionen af Aftonbladet! Det på rikets ständers bord hvilande förslaget till förnydd jagtstadga har af alla jagtens vänner varit med särdeles intresse afvaktadt, då den gamla föråldrade jagtstadgan af 1803 ingalunda gaf det skydd åt det vilda, som erfordras för dess ändamålsenliga Ad. Huruvida det nu framlagda förslaget motsvarar sitt ändamål och jagtvännens billiga fordringar, lämpar sig dock ej väl för en tidningsartikel att utreda, då utrymme ej kan begäras för en fullständig recension deraf; men insändaren vågar likväl fästa vederbörandes uppmärksamhet på en och annan sak, som synes honom vara af särdeles vigt. Bland fridlysta fågelarter upptages i 1 kap. 1258 Ejder, hvilken enligt förslaget skulle vara fridlyst från den 15 Mors till den 1 Juli. Nu inträffar att i mellersta Sverges skärgårdar just denna tid är den enda då denna fågelart här finnes, ty Ejderfågelns sträckningstid inträffar vanligen omkring 8-15 April, då fågeln i stora skaror sträcker förbi kusten för att uppsöka sina nordligare kläckningsställen, och många par eller så kallad Vänjefågel qvarstanna äfven här i skärgården för att värpa. Ejdergåsen går, såsom skärkarlen säger, i land owkring den 1 Maj för detta ändamål och kläcker vanligen sina ungar omkring midsommar, hvarefter hön tager sina ungar med sig ut till hafs och blir sedan icke vidare sedd i skärgården. Om nu all jagt efter denna fågel skulle förbjudas under ofvannämnde tid, vore derigenom skärkarlen stängd ifrån att någonsin erhålla denna visserligen ej för läckergomar smakliga, men dock för honom högst vigtiga tillökning i sin torftiga visthusbod. Inändaren önskar lika lifligt som någon annan agtens ändamålsenliga vård; men fruktar att genom ett sådant lagstadgande det afsedda ändamålet mera skadas än gagnas, ty ett lagstadgande, som ej är praktiskt möjligt att tillämpa, är lika abderitiskt som demoraliserande och lägger blott ett förderfligt hyende under lagöfver trädelser i allmänhet. Och att hindra skärkarlen från att skjuta, lärer ej låta sig göra förrän han blir öfvertygad om att han genom att spara sitt skott bereder sig en kommande fördel; men i detta fall får han aldrig någon ersättning. Blir deremot äggningen med högt vite belagd och den värpande aden från den tid hon börjar söka land, d. v. 8. från den 1 Maj til: den 1 Juli, ridlyst, vore detta fullkomligt tillräckligt och ändamålsenligt för skyddandet af Ejderfågeln, och ett sädant lagstadgande är af skärkarlen sjelf efterlägtadt och skulle af honom med noggrannhet efterlefvas och handhafvas; men sträckfågeln bör få skjutas under April månad, och att skjuta hanarne — gubbarne — sedan honan börjat ligga, kan jemväl ej inverka det ringaste menligt på detta fågelslägte, inom hvilket förhålJandet mellan antalet hanar och honor dessutom är alldeles motsatsen af hvad det är incm slägtet Bimuna, så att en tillfälligtvis biifven enka här ej länge behöfver vänta på en ny friare, utan enkeåret vanli.en blott räcker några timmar — hvarom hvar och en, som vistats aldrig så litet i skärgården, lätt kunnat förskaffa sig fullzomlig visshes. Aggning är enligt förslaget endast förbjuden för Svan, Gräsand och Ejder bland. fåglarna. Detta förbud borde utsträckas till a de olika arterna ar Gräsandslägtet och jemväl till Skrakslägtet och Svärtan. Tiksom bland fridlysta sjöfåglar alla de olika arterna af gräsandslägtet borde uppiagas, emedan efter den nuvarande ordalydelsen blott arten Gräsand kan anses vara förbjuden, men,ej de till gräsandlägtet hörande: Krickand, Årta,; Bläsand, Skedand, Stjertand och Snuatterand, af Hvilka dock blott de 3 förstnämnda hos oss äro allmänna och kunna blifva föremål för egentlig jagt. Gammal skärgårasjägare.