Aftonbladet – 17 juni 1863, sida 2

AE ERE Samma livreklädda slyngel, som mottagit tant Catharina, låg nu utsträckt på en al gårdssoftorna, rökande en cigarr och betraktande löfven, som visden satte i oafbruten rörelse öfver hans hufvud. 1 denna nyttiga sysselsättning blef han likväl vid middageliden störd al en vagn, som kom uppför ulltn. Mumlande något ötver alt man aldrig kunde få vara i fred, reste sig herr betjesten? och Uttade på det annalkande äkdonet, som stannade vid grinden. Han rörde sig likväl. icke ur fläcken för att öppna den, utan kusken fick gå ned och bestyra derom. ; En smärt högväxt herre satt på kuskbocken. När åkdonct körde in på gården, fann beljenten för godt att begifva sig upp till byggniogen för att från öfvereta steget af förstugutrappan kuna taga notis om de främmande; men hen håde så nära ramlat bafvudstupa utföre, så bestört blef han vid den blick hav kastade in i vagnen. Der satt ju unga hennes nåd, blek och liknande en:skugga at sig sjell. Han glömde att taga al den gallonerade mössan och att öppna vagnsdörren, utan störtade i stället uppför trappan och kom så godt som inrusande till sin busbonde, hvilken med en ed röt till åt honom ölver hans oskickliga sätt att inträda. — tUpga hennes nåd !4 stemmade betjentea till sin ursäkt. — Her du blifvit galen, karl, eller hvad är det du eäger!4 skrek Allon. sUnga hennes nåd har komniit hit. Vagnen stannade just nu och jag ville... Allon skuffade betjenten åt sidan och var med några språng utför (rappan. ,