Aftonbladet – 16 juni 1863, sida 2

Det var hon som talade: .. Efter att nu hafva visat er hvad ni måste anse mig vara för att viga tela det språk ni fört till mig, vill jag säga er hvad nn sjelf är....64 AFf nåd, till afbröt Allon. Jag har tillåtit er att tela till slut, nu vill jag ej höra mera. Ni måste deremot lyssna till mina ord. -— Man skall antingen vara en ärelös usling, eller en fåne, för att ens ett ögonblick förutsätta att en qvinna kan käpna annat än förakt och vämjelse för en man, som, under det hans hustru kämpar med plågorna, gör sin kur för en annan qvinna, lemnande åt främmande personer att vårda den, vid hvars sida det är han3 pligt att vara. Märk, min herre, att jag redan från den stund ni såsom fästman spelade förtjust i mig föraktat er. Huru mycket mera skall jag icke nu göra det. I Ni har också sjunkit så djupt i mina ögon, att icke ens mitt förakt kan nedstiga till er. Må detta vara er nog att veta.? SAmy!? utropade Allon och störtade upp alldeles ursivnig. aGod afton, sade tant Catharina och klef ut på terrassen. Allon vände sig hastigt om och tog vid gummeans åsya nägra steg baklänges, liksom han fått se ett spöke. Amy utbrast i skratt, ctt skratt så gäckande, att det Jjöd liksom andarnes i Friskytten. Den unga qvinnan steg upp från sin plats, sägande i det hon en passant helsade på tant Catharina: Jag aflägsnar mig, fullt förvissad att fru Örner skall bringa kunglig sekreteraren till besinning. Den starka värmen har slagit honom något åt hufvudet Hon vred litet på bufvudet och tillade, vänd till Allon: Bon. soir, monsieur, underrätta min mor stt jag: rest hem, och gör er icke mer den En it besöka Erikstor Jag skulle. dtrsslig om vi genom visterna Jer åt mig anföra ett par ord,