Aftonbladet – 15 juni 1863, sida 2

Det föreföll den rika qvinnan som hon gick på en vulkan, den hon fruktade hvarje ögonblick genom en eruption skulle förstöra hvad hon hade vunnit. Hon oroades af allt och egde hvarken som sofvande eller vaken någon ro. Hon sörjde öfver dottern och led mera än förr utaf bristen på kärlek från hennes sida. Om Amy, för hvars skull hon isyonerhet eftersträfvat dessa skatter, njutit af dem; om leende, stolthet och lycka strålat ur dotterns ögon, dä hade allt varit bra och madame Teverino gerna dömt sitt lif till en evig ora; men an, nu var allt hvad hon utstod förgäfves, å stodo sakerna, då tant Catharina helt hufvadsiupa beslöt att begifra sig till Bin. gersborg. Det var en af dessa Augustieftermiddagar då naturen slösar med solljus, värma, vestanvindar och blomsterdatt, och hvilket före. faller så mycket skörare som man vet att dylika dagar vid denna tid på året icke äro att räkna på, Tant Oatharina hade icke sedan sin afflyttning från Birgersborg besökt detta sitt fordna hem. Hon drog också en djup suck då hon, efter att ha stigit af vid staltey, marscherade upp till stora byggnugen. Hon tänkte : cOm Gurli valt den rätta, 1 stället för der der erbarmliga narren som hon tog, skulle allt sett helt annorlunda ut. Och dermed klef tant Catharina uppför trappan, 1 förstugan möttes hon af en livrklädd lurk?, en nykomling, som mönstrade gumman från hufvud till fot och näsvist frågade hvem hon sökte. (Forts.