Aftonbladet – 15 juni 1863, sida 2

sida för att helt och hället glömma sina pligier till Gurli och öfverlåta sig ät sina drömmar om guld och gröna skogar. Han hade verkligen iygekats öfvertyga sig pjelf att han var öfver öronen förtjust i Amy; men vi frukta dock, att om han gätt till grunden med sitt hierta skulle han funnit att det var i hennes millioner, icke i hennes person han var mest betagen. Dessa voro ny mera än någonsin lockande, medan hans egna affärer voro så tilltrassade att det be; öfdes en helt annan karakter än hans för att få dem på en ordnad fot och icke göra gem ohjelpligt invecklade. När Gurli blef bättre och faran för litvet var försvunnen, kastade Amy åter om och föll i ett sådant svårmod alt det blef omöjigt rycka hoane derutur. I samma mån Gurli tillfrisknade, växte Amys kö:d för Allon, men denna köld hade samma verkan som oljan på elden. Aiion blef endast ännu enträgnare. Amys bitterhet mot raodren tilltog. Äfven Beata, som var sjelfva artigheten mot dem, ehandlades af henne med ett så oförstäldt örakt att det förskräckte madame Teverino. Med en sårande vårdslöshet behandlade den inga flickan komminister Grönlund, som nu rar modrens tjenstvilligaste vän och tjenare. Vågade madame Teverino aäga ett ord ler göra en anmäskniag, då bröt Amy ut häftiga förebråelser och anklagelser samt tängde sedan in sig på sina rum. Aldrig hade lifvet förefallit madame Tererino så bittert som sedan kon kommit i jesittning Af gaås och rikedom. Hon hade änkt sig elt Tullkomligt oberoende af allt ch alla, såsom den rätta grunden till Hffets lycka; men hitintills hage hennes guld ndast varit en källa till ganska biltra om ok för andra osedda lidanden.