Aftonbladet – 15 juni 1863, sida 2

jagande genöm utförsel, då konjunkturerna dertill föranleda. Spanmålshandlaren kan alltså icke vara viss på att icke ett förbud mellankommer och korsar hans spekulatiooer, och följden af denna osäkerhet blir att jordbrukaren icke kan påräkna en så lördelaktig afsättning af sin vara som om handeln varit betryggad emot äfventyret af godtyckliga åtgärder. Detta.kan den dock endast blifva derigenom, att den grundsats uppställes, att både den som behöfver köpa och den som vill sälja må under alla omständigheter göra det på den marknad den ene och den andre finner för sig förmånligast, utan att staten hvarken i det ena fallet eller det andra uppträder med något förmynderskap. Det torde invändas, alt om än hvad vi här anfört har sin riktighet med afseende å spanmål, gäller det dock icke om öfriga landtmannaprodukter, af hvilka en icke obetydlig import ständigt eger rum. Vi svara härpå, att om förhållandena här i landet föranleda dertill, att man hellre säljer sin säd till export än man använder den till åstadkommande af ladugårdsprodukter, så bör staten i detta fall, lika litet som i något annat, ingripa för att genom konstlade åtgärder förändra sakernas naturliga gång. För ladugårdsskötselns utveckling erfordras kapital och arbetsski :klighet. I samma mån som dessa båda reqvisita äro förhanden, i samma män skall utvecklingen fortgå, och detta på naturlig väg samt till vida större fromma för jordbruket och för landet i allmänhet än genom alla försök att genom statens förmynderskap leda de enskildes hushållning i den ena eller andra riktningen. Må våra jordbrukare slutligen icke glöm ma, att de aldrig lyckas genomdårifva tullafgifter på landtmannaprodukter utan att alliera sig med med andra protektionistiska intressen. Nu går det dock ganska lätt för sig att genom tullsatser fördyra sådana slöjdalster, hvilka tillverkas af några få industriidkare, och enär jordbrukarne sjelfva och deras arbetare utgöra det ojemförligt största antalet af de konsumenter, som få betala dessa sålunda fördyrade varor, så få de och hela folket i sjelfva verket mycket dyrt betala det helt och hållet inbillade skydd, som jordbrukarne tro sig erhålla för sin näring genom tullafgifters åsättande å landtmannaprodukter. ——LAL we