Aftonbladet – 13 juni 1863, sida 2

förtrodde sina söner i Gjörwells vård, hvilken denne ock med den samvetsarannaste trohet ombesörjde. Han älskade Ankarström som en son, och egde likväl den förvånande sinnesstyrkan att vara ett vittne till hans blodiga slut. Gjörwells oskrymtade gudsfruktan, hans glada, fridsamma fromhet afspeglade sig ock i hans yttre. Hans blida anletsdrag tjenade Stenberg till förebild vid framställningen af Anakreon på scenen, och Sergell atbad sig sjelf att få föreviga dem i en medaljong, Bvaraf en gravyr pryder förevarande häfte. Motgångar i befordringsväg, elt genom för långt dnfven högsinthet förorsakadt finansielt obestånd, samtidens förgätenhet — ingenting förmådde störa den gamle forskarens själsfrid. I hans af ingen ordensstjerna prydde bröst strålade ett annat stjernljus, förklarande barns hela lif och verksamhet; och sjelf målar ban tydlist sitt inre i följande vackra ord: Jag blir aldrig ovän, aldrig härd i omdömen, aldrig ond och förföljande i min känsla, söker aldrig efter fel hos andra, och dem jag blifver varse, ser jag liksom intet; glömmer, fördrager; derför är jag ock så lycklig inom mig.