I samma syftning talade grefve Anckarsvärd och hr Fahnehjelm. För bifall yttrade sig slutligen hr C. B. Liljehöök, hvilken fästade uppmärksamheten derpå, att statsutskottet vid en föregående riksdag beräknat 16 lärare för endast 200 lärjungar. Ekonomiutskottet hade nu gått mycket längre, och siffran vore snarare för hög än för låg. Hr af Sillen instämde i enshanda åsigt. Det är redan förut omnämndt att punkten utan votering blef afslagen. Den lifligaste diskussionen uppkom vid nästa punkt, hvari utskottet föreslår att studiet af de klassiska språken uppskjutes till en sednare ålder, sålunda att läsning af latin börjas först i 5:te klassen och at grekiska först i den 6:te. Hr v. Knorring ansåg punkten vara en at de allravigtigaste och rentaf farlig att bifalla. Det lämpligaste språk, hvarmed man kan börja, är latinet; formläran inläres derigenom lättare än genom modersmålet. Latinet vore alltför svårt för att kunna inhemtas vid så sen ålder som utskottet föreslagit. Åberopade andra länders exempel, såsom England, Tyskland och Frankrike, der man börjar detta studium mycket tidigt, och uppläste åtskilliga stycken ur den frisinnade doktor Landgrens reservation. Talaren hade dagen förut sett en uppsats till försvar för utskottets åtgärd i en mycket läst tidning (Aftonbladet), som förmodligen i hans försök att bibehålla det gamla, när det är godt, skulle finna det icke allenast vara ett reaktionärt sträfvande, utan anse det vara en vandalism; men han underkastade sig det omdömet. Vidare åberopades det ofta anförda skälet att så många vetenskapliga arbeten äro skrifna på detta klassiska språk och slutade med den förmodan att, medan man alltmera framflyttade läsningen deraf, meningen vore att alldeles bortkasta detsamma. Friherre R, Cederström, som icke varit närvarande vid frågans behandling i utskottet, yrkade afslag i enlighet med doktor Thyselii reservation, och hoppades att adeln, hågkommande en Axel Oxenstjerna, en Tessin, en Höpken, hvilkas stora bildning hade sin grund i latinets studium, måtte akta sig attkasta bort detsamma. Grefve F. Rosen anmärkte att det på diskussionen tycktes som frågan vore om afskaffande af latinets studium, men afsigten vore ju endast att framflytta det till en lämpligare klass. Talaren citerade för sin åsigt ett program vid undervisningens afslutande i nya elementarskolan, hvilket var uppsatt af en lärare i latin. Erfarenheten vid denna skola hade visat att en framflyttning mycket väl går för sig; ynglingarne hade på sednare tider fått till och med bättre hey. i studentexamen. Vederlade de missledande uppgifter och beräkningar som finnas i doktor Thyselii reservation och visade att man skulle komma att läsa latin 1000 timmar mera än i nya elementarskolan, äfven om det framflyttades till femte klassen. Fordom kunde det vara skäl att börja tidigare, då man icke lade så mycken vigt vid de moderna språken och madersmålet som nu. Att latinet på mycket kortare tid kan inhemtas bekräftas af erfarenheten; en yngling från Göteborgs gymnasium, som dessförinnan ej studerat detsamma, hade till och med på två är fått laudatur i studentexamen. Anhöll om bifall. (Forts,)