I a Vv OS PT HB kunde vara ett skäl som borde tala för dess bi behållande såsom obligatoriskt läroämne. Begärd votering utföll med 9 ja mot 22 nej, hvarigenom utskottets hemställan i denna del var afslagen. Ståndet åtskildes kl. 10 e, m. ONSDAG PLENA. Ridderskapet ooh adeln. Debatten i låroverksfrågan. Vi återkomma nu till en i sammandrag Bpp. fattad redogörelse för diskussionen öfver c punkter i ekonomiutskottets betänkande n:r 118, vid hvilka tid och utrymme förut ej tillåtit meddelande af annat än talarnes namn och yikanden. Utskottet tillstyrker i en af dessa en anhållan hos K. M:t om ett sådant anordnande, att i allmänhet antalet lärjungar vid ett elementarläroverk ej må öfyerstiga 400. Grefve E. Sparre ansåg förslaget vara det mest opraktiska som kunnat göras. Om vid ett läroverk t. ex. funnes 450 lärjungar, huru skulle då de 50 utstrykas, och om Töljande termin 50 afginge från skolan, skulle då de öfriga ånyo insläppas? Det lämpligaste medlet mot den olägenhetf, utskottet velat afhjelpa, vore att lärarnes antal proportionsvis ökas. Anhöllom afslag Friherre B. Cederström försvarade punkten, som föreslagits derför att vid alltför befolkade skolor tillsyn för läroverksstyrelsen och rektor är svår eller omöjlig. En lag kan icke verka relativt på nu gällande förhållanden, och förslaget är fullt verkställbart. För bifall talade äfven friherre af Ugglas. Någon bortkörning af lärjungar kommer icke i fråga. Har skolan mer än det föreslagna antg let tår ingen komma in förrän ett motsvarand antal derifrån utgått. Denna grundsats tillämpas redan utan olägenhet vid nya elementarskolan i Stockholm. Undantag kunna dessutom göras, ty utskottet har försigtigtvis begagnat uttrycket i allmänvhett. Ökas antalet i en alltför stor skala, bör en ny skola inrättas. Grefve Sparre bemötte de föregående talarne. Om i en skola t. ex. funnes 500 lärjungar och 50 deraf utgingo, skulle ingen få komma in i nedre klassen, der hela undervisningen således finge ligga nere. Perigenom kunde inträffa att antalet i en klass kunde bli så stort, att läraren der hade svårt meddela undervisning, under det att i andra läraren hade intet att göra. Svårigheterna för rektor kunna afhjelpas genom ett biträde. I Stockholm vare förslaget yerkstiällbart, der den som t. ex. ej kan komma Ku i elementårskolan kan välja en annan; icke så 1 landsorterna, der man till en sådan kunde hafva 15 å 20 mil. Punkten vore alldeles stridande mot den grund, enligt hvilken dessa skolor blifvit inrättade. För bifall yttrade sig vidare hr C. B. Lilje. höök och grefve F. Rosen garat ånyo friherre R, Cederström, hvilken anmärkte att de peripatetiska filosoferna, som meddelade sin underishing i fria luften, visserligen kunde hafva ett inskränkt antal lärjungar, men att detta icke ginge för sig i vårt nordiska klimat. Grefve C.G. Mörner trodde sig i dessa klaomål, från de skolors sida som hafva ett färre äntal lärjungar, finna en yttring afskråanda och ett begär att tvinga till bivistande af ett dål gare läroverk, hvars beskaffenhet ofta beror på rektor, som kan vara blind eller dugtig, i hvilket olika fall han kan hafva tillsyn öfver olika antal lärjungar. Skulle ett förbud mot inträde i skola införas, borde det åtminstone endast gälla dem som bo utom distriktet. Ansåg för öfrigt saken bäst reglera gig sjelf och yrkade afslag. Bifall yrkades vidare af hr af Sillen, bom frågatte hvilkåt Var större orättvisa att öfverdrifvet belasta en rektor eller förbjuda några lärjungar inträde, då ju i förra fallet alla lärjungar lida, hr Lagergren, com anmärkte att en rek åftet går blott tillen viss höjd; skolhusen täcka till slutej till att inrymma det stora antalet nya lärjungar, men då man i alla fall måste Hyra flera tum, kunde det så gerna gallas en ny skola. brefye Sparre, som åter fick ordet, anmärkte att det bästa vore om man inrättade fria skolor liksom i många andra länder. Om ett skolhus är bygdt för 500 lärjungar skulle genom förbudet att mottaga flera än 400 lärarne furlova den sporre och unpmuatran so:a allhå ligger i ett etort auditoriukm. Likaså vöre det å motsatt håll orimligt att iett skolhus beräkuadt för 250 insätta 400 lärjungar. Ekonomiutskottet hade: derföre bordt insk å ; e flera än utgsamet me skt hänseende uppstode äfven ölägenheter, ty det blefve dyrare att uppbygga tvänne skolhus, men den svåraste vore dock den, att öräidrar skulle tvingas låta sina barn afbrytå studierna, och vi hafva icke sådant öfverflöd på intelligens, att den bör så Tlättsinnigt Dortkastas. Sade sig tala i de fa tigares intresse, bland hvilka antalet af förmågör ofta är störsg 0 2: dad derefter flera af talarne replikerat hvar andra och ytterligare hr Stedt yrkat bifall, förklarade efter slatad diskussion landtmarskalken sin proposition vara med ja besvarad och unkten således bifallen; men grefve Mör egärde votering, hvarigenem cåsura före äv OMmd; Jskg blef ständers beslut med 34ng mot Tföljande punkt hemställes att i allmänhet 3 mer än 30 lärjungar böra på en gång af en lär rare undervisas, och att till följd deraf, när lärjungeantalet dertill föranleder, lärarnes antal i förhållande härtill bör ökas. Grefve C. G. Mörner fann härvidlag samma begär att onödigt reglementera som i den föregående punkten. Kunde man stå ut med 30, månne icke äfven med 31, ja, kanske äfven med 32? Anhöll om afslag. För bifall talade friherrarne BR. Cederström och af Ugglas. Räknade man som den föregående talaren, kunde man Jlikä väl sätta 100. Det är omöjligt att på fri hand bestämma en viss siffra, men man: gör bäst i att rätta big efter Ae erfarne skolmäns insigter, som uppgjort betänkandet, och desse hade funnit 30 vara det lämpligaste antalet. j Grefve Sparre, som i öfrigt instämde meå grefve Mörner, ansåg att just omöjligheten af att Bestämma någon viss siffra borde afhålla ständerna från uttalande af någon önskan i detta fall. Skolstyrelserna kunna ju i händelse af be hof begära extra lärare. De som utarbetat skolstadgan torde väl kunna anses hNafva lika stor erfarenhet som männen i utskottet, och man bör