na de göra sig förstådda öfver hela den bildade verlden. Och det förhölle sig i alla fall icke alldeles så som man uppgifvit, ty flerestädes i utlandet har en opposition börjat emot latinets tidiga studium; och hvarföre 1 alla fall skulle icke Sverge kunna föregå med exempel? Man har sagt att detta experimenterande är skadligt; men det vore dock nödvändigt att bringa en fråga till lösning, som ej vore ett hugskott från gårdagen och som lyckligtvis för hvarje år vunnit allt mera terräng. Den hade redan på 1820-talet blitvit väckt, och det syntes således som den borde hunnit blifva någorlunda utredd. Af exempel till fördel för latinläsningens framflyttning anfördes Nya elemeatarskolan i Stockholm; den ansågs allmänt som ett mönster för läroverk och rättfärdigade det genom den skicklighet dess lärjungar vid inträdesexamina till universitetet ernått. Denna skicklighet har icke varit minst ibland dem som studerat latin, och att dessa varit ett fåtal måste vara en fördel, så mycket allvarligare egna sig dessa deråt, då anlag och fri vilja kalla dem til detta studium och så mycket mera tid har läraren att dervid gå dem tillhanda. Man har anfört bland annat att förra tiders utmärkta mä varit latinare. Ja, den tiden var latinet den bildade verldens språk, det var diplomatiens språk, det var uteslutande vetenskapernas tungomål. Förhållandena äro förändrade. Nya ideer vakna, uppfinningar göras, behofven mångdubblas, hvar finna nttryck för allt i ett sedan århundraden dödt språk? Den nya moderna civilisationen kan tala samma språk som antikens verld. Det siger sig sjelft nej. Det ena är ett afslutadt helt, det andra är framtiden, evigheten. Det ena är gammalt, om ock vördnadsvärdt, det andra är nytt, oupphörligt nytt. Så försvann latinet ur det allmänna lifvet, ur diplomatien, så skall det kanske en dag försvinna urnaturvetenskapernas terminologi, ty hufvudsaken är ej att veta hvad blomman heter på latin, utan huru hon är till och hvarför hon är till. Sedan man ytterligare protesterat mot det påstående att frågan vore om att uttränga den klassiska bildningen samt hr Blanche äfven inlagt ett varmt och väl sagdt förord för utskottets förslag afslöts diskussionen. Vid den härpå följande voteringen segrade utottets förslag med 31 röster mot 16, som voro för atslag. Härpå följde frågan om grekiskan skulle såsom läroämne vara obligatorisk eller ej, hvilket utskettet, med afslagå en i ämnet väckt motion, tillstyrkt. Häremot yttrade sig hrr Hierta, Ljungberg, Witt, R. Trägårdh och Sundvallsson, hvilka alla visserligen erkände de många njutningar som letta språk tillskyndade dem som studerade det: samma, men för ingen del kunde anse detsam: ma till det allraringaste nödvändigt — För läkaren, juristen o. s. v. fordra de akademiska amina kunskap i Jatin, men grekiska fordras Hvarföre då tvinga till detsammas läsning i skolun. Man kunde åtminstone ej i afseende på letta språk anföra detsamma som om latinet, att Ict som bildningsmedel vore nödvändigt. Hrr Henschen, Gahn och Sommelius trodde att gresiskans studium vore alltför nära förbundet med atinet för att den som läser detta sednare språk vorde från läsningen af det förra befrias. Desstom anfördes af hr Henschen, att då Nya tetamentet vore skrifvet på grekiska, det också unde vara ett skäl som borde tala för dess bi jehållande såsom obligatoriskt läroämne. Begärd rotering utföll med 9 ja mot 22 nej, hvarigenom utskottets hemställan i denna del var afslagen. Ståndet åtskildes kl. 10 e, m.