Aftonbladet – 12 juni 1863, sida 2

Gurli återvände småningom (tiil lilvet. Hen tilifrisknede långsatst och var till den grad ömtålig för den minsta kroppsrörelse, att hona troligen skulle komma atttillbringa veckor och Månader på Breddal innan hön bjef så återställd att hon kunde flyttas till Birgersbarg, Redan under apdra veckan af Gurils sjukdom, medan den svåra inflammationen åt huf vudet fortfor, hade Stefan efter ett och ett anka till ole san hallt års iranvårö ävermomimni ov hem. I Genom bref från slathilda underrättad om olyckshändelsen med Gurli, var han beredd att träffa Gurli döende. Med en öm brors intresse följde han gån gen af hennes sjukdom. Allt hvad som i minsta mån kunde bidraga till plågornas mildring anskaffides skyndsamligen genom haas försppg. Då Gurli blef bättre förskatfode han sig af tant Catharina underrättelse om det var något hon önskade eller något som kunde glädja henne, och då var han alltid redo att draga försorg om att bennes önskan blef uppfylid. All den granlaga omsorg Gurli haft skäl vänta af Allon, men denne ur: ktlät, visade henne Stefan, och det utan att hans fot hädt öfver tröskeln till sjukrummet. Allons besök på Breddal blefvo allt kortare och sällsyntare. Han var så sysselsatt, han hade eå mycket bråk och bekymmer i an ledning af inspektorens rymning och det skamlösa sätt varpå depne förvaljat egendomen, och dessutom var Gurli så klen att han icke med sin närvaro ville störa he: ne. Aldrig ett ord yttrade Gurii om hvad bon erfor då Allon nappast hann inträda till henne förrän han syntes otålig att ånyo få aflägsna sig. Hon qvarhöll honom aldrig med någon bön; men då han var borta föreföll det tant Catharina som något liknande en tår glindrade i Gurlis ögon, ehuru hon icke tillät den rulla utför de bleka aftärda kinderna,