rar, det måtte jag säga. Jag har kommit! hit för att sköta om barnet, för det lär du i alla fail ej duga till.4 ZAllon har sjels yakat öfver Gurli och ej tillåtit någon annan att vårda henne; ehuru jag icke vikit från hennes sida4, igsöll Mabilda helt förskräckt öfver att man skuilej tänra så illa om hegna som att hon icke kunde vårda den sjuku. CJaså, gunstig herrn har vakat två DÄlHer, nå nå, det står han väl ut med, det måtte! jag säga; men nu är pratat nog. För mig in till den der välsignade flickan, som aldrig gjort en menniska annat än förtret och or0.4 Tant Catharina blef Gurlis ständiga värdariona. Hon biträddes visserligen af Mathilda, som med ett aldrig tröttnande tålamod underkastade sig gummans skarpa tillrättavisningar om hon vågade på minsta säft visa nä ra nervösa symptomer. Alloa återkom icke samma dag, såsom han lofvat, utam infann sig der först den följande, och då på ett helt kort besök för att underrätta sig om Gurlis tillstånd. Detta fortfor att vara yiterat betänkligt; men Al-; lon reste, tvingad af affärer, det oaktadt åter till Birgersborg. i På förmiddagen kom Beata för att med: tårar i ögonen och deltagande ord på läpparne utgjuta sin smärta öfver den sorgliga. tilldragelsen och se Gurli; men blef af tant! Cetharina helt obarmhertigt bortvisad. ; Gumman frågade Beata om hon ieke kunde; styra sin otåljgket och vänta till dess Gurli; andet ut sin sista suck, eller om hennes afsigt vore att påskynda sonhustruas aöäd. När Beata efter detta bemötande af tan Catharina återkom till Birgersborg, fann hon Allon i nedstämd och orolig sinnesstämning Han frågade med häftighet efter Gurli, Beata sökte lugna honom, och då han om aftonep ämnade resa till Breddal afstyrkte hon det sägande: Gurli kan ej vårdas bättre än af den der råa fant Catharina, som är född till sjuk