Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 3

rå vägen emellan Göteborg och Birgersborg låg Breddal. Det var beläget nedanför en brant backe och så godt som bredvid landsvägen. Gurli och Allon hade utan att vexla ett ord färdats från Göteborg och voro nu komna till backen vid hvars slut Breddal var beläget. Gurli tillsade kusken att sakta farten på det ingen olycka skulle hända; men Allon var som vanligt af motsatt åsigt och befallde i sin ifver att det skulle köras fortare. När de fiogo sigte på egendomen i dalen vände sig Allon till Gurli med de orden: Det kan allt hända att Stefan nu icke håller sig för god att fria till arftagerskap ef Falkensternska rikedomarne. Du vet Fan: ske icke att han enlände till 5 ockholm samma dag vi reste derifrån. 7 Jag är verkligen okunpr; o rade Gurli och tänkte, 8 deromt, sva 1 att hon bra gerna velat träfta Stefar, för att höra. något öm Walter, Her han ej underrättat dig derom i nå: got af sina bref?4 frågade Allon. Det bref jag fick från Stefan, läste du, sade Gurli. Allon såg på sin hustru och skrattade förSadligt under det vagnen rullade utför backen med en otrolig hastighet. Några minuter till — åkdonet låg kullstjelpt och till en del sönderslaget vid foten af bergshällen, Allon kom ifrån faran med en kontusion af ingen betydelse; men Gurli låg der sanelös. Hon hade fätt en svår skada i bufvudet. Den närmsta boning som fanns var Breddal. Gurli bars också genast dit in, der Mathilda Brun tog vård om henne. Allon syntes otröstlig öfver Gurlis tillstånd och anklagade sig sjelf såsom orsaken dertill. Mathilda skickade genast efter doktorn. Då denne ändtligen kom, fann han Gurlis skada vara af så farlig natur att följderna deref voro mera än betänkliga. (Forts.)