Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 3

Unsändt.) Än en gång om elementarlärares ställning. Artiklar i detta ämne hafva varit synliga i tidningarne Dagligt Allehanda för den 13 och Aftonbladet för den 20 Maj. De derstädes omnämnda sorgliga fakta äro säkerligen med mer eller mindre små variationer sig i hufvudsaken lika vid alla elementarläroverk. Ins. mening är derföre ingalunda att ytterligare upprepa något af det som i dessa artiklar blifvit yttradt, utan endast att tillägga några nya fakta af annat slag, egendomliga för lärarne vid de endast på reallinien fullständiga elementarläroverken — dessa lärare, som, med adjunkts aflöning, måste pä en gång fungera både som lektorer och adjunkter. Redan för att vinna en sådan anställning måste nära nog lektors-prof afläggas, emedan undervisningsskyldigheten till en del är densamma som en lektors. Läraren måste der, såsom nämndt är, alltid sköta adjunktens och lektorns förenade åligganden och vi hafva aldrig hittills erfarit, att han fått räkna på något öfverseende från det allmännas sida, ifall hans undervisning burit mindre frukt än en lektors. Det har äfven visat sig, att dessa, blott på reallinien fullständiga, elementarläroverkens alumner erhållit vid studentexamen rätt vackra betyg, fullt jemngoda med deras, som haft lektorer till lärare. Men lektorn har 20 å 22 undervisningstimmar i veckan, adjunkten 30 å 32; lektorn har som minsta lön 2000 rdr, adjunkten 1000; den enes filosofiekandidat betyg kan ofta i det stora hela uppvägas af den andres, ehuru ödet fogat att den ene kommit i tillfälle att bli lektor, den andre blow adjunkt. Numera har vid dessa läroverk blifvit tillsatt en lektor och vi äro långt ifrån att känna någon afund mot honom för hans större förmoner; vi endast beklaga oss sjelfva. Sex approbatur i skilda ämnen fordras i studentexamen, lektorn svarar endast för sitt ämne; dermed är sålunda lärjungeu ingalunda hjelpt, om icke de få adjunkterna kunna svara för le beau reste, som är 5 approbatur. Huruvida den lön, vi nu åtnjuta för vårt arbete är, jemförelsevis med andra adjunkters i och för sig klena aflöning, oss tillmätt efter billig och rittvis grund, underställa vi allmänhetens opartiska domslut. Säkert är, att besättandet af lediga lärareplatser vid dessa läroverk mött svårigheter, som hittills visat sig omöjliga att öfvervinna. Men ju mera lärarekrafterna på sådant sätt kringskäras och lärareantalet suppleras af mer eller mindre kompetenta extraordinarier, som dessutom äro nästan omöjliga att erhålla för det stadgade arfvodet, med desto större möda och ansträngning nödgas de återstående ordinarie lärarne upprätthålla undervis: ningen. Det ligger derföre i sakens natur att, med en sådan tjenstgöring, någon beräkning af extra inkomster, såsom i ofvannämnde tidningsartiklar skett, äfven om tillfälle gåfves till sådana, här icke kan komma i fråga, hvarföre den ekonomiska ställningen måste blifva ännu mera tryckande. De förra värda ins. hafva vidare ingenting beräknat till bokinköp, men kan det anses rimligt, att personer med så vidsträckt undervisningsskyldighet, som vi hafva, kunna undvara sådana? — se der ytterligare ett minus, Om nu således adjunkternas lön i allmänhet icke kan anses i någon mon motsvara mödan och vara tillräcklig för det nödvändiga, så måste detta i ännu högre grad gälla om adjunkternasg aflöning vid dessa läroverk. Elementarlärare vid ett på reallinien fullständigt elementarläroverk.