Aftonbladet – 10 juni 1863, sida 2

nader betyda om icke, såsom Grönlund an. tydde, en intrig mot honom stackars olycklige äkta man, honom som man från början till slut bedragit. Allon, som icke på en hel månad satt sin fot inom dörrarne af hustruns enskilda vå. ning, beslöt nu att glädja beone med ett besök. När han inträdde till Gurli sade hennes kammarjungfru att hennes nåd gått ned. Allon begaf sig utför trappan; men stannade i förstugan. En stalldräng kom uppledande med Gurlis ridhäst. oHvem har gifvit befallning om att föra fram hästen? frågade han karlen. Hennes näd, blef svaret. Du förer ner den igenX, röt Allon, och så säger du till åt kusken att hädanter icke någon häst får tagas ur stallet utan min särskilda tillsägelse. Stalldrängen stod tvekande, emedan Gurli i detsamma trädde ut på trappan, klädd i full riddrägt. cHörde du ej hvad kongl. sekteraren befallde?, sade Gurli till drängen och steg utför trappan, tilläggande: Jag rider icke i dag. Hon lade släpet af klädningen öfver armen och gick med lätta steg emot grinden som förde till allen. Stalldrängenförde bort hästen. Efter du afstår ifrån att rida, torde du äfven göra detsamma med promenaden, yttrade Allon, som vid grinden upphann Gurli. Jag vill icke att min hustru stryker landsvägarne omkring4, tillade han då hon till svar på hans föregående ord endast såg frågande på honom. Tag dertör min arm och återvänd upp till dig, bifogade han. Gurli teg; men i stället att fortsätta vägen vände hon hastigt om och skyndade upp till sig, utan att taga mannens arm. Ailon följde henne. När de befunno sig i Gurlis salong, yttrade han: Jog har ej många ord att säga, blott att