Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 3

UTRIKES, TYSKLAND. Preussen. Tidningarne meddela nu i sin officiella afdelning den af ministeren Bismarck oktrojerade presslagen, tillika med dess motivering. 1 denna sednare förklara sig ministrarne väl veta, att en lag af den 21 April 1860 gör pressen oberoende afad ministrativa åtgärder, men inom den statsministör, som kontrasignerade ifrågavarande lag, fanns dock en minoritet, som ansåg den betänklig. Denna åsigt har ock sedermera blifvit bekräftad. Domstolarne, som nu hafva att döma öfver pressförseelser, få endast fästa sig vid vissa bestämda artiklar, vissa bestämda uttryck, men kunna ej döma en tidning på grund af dess al!männa hållning. Fördenskull har pressen temligen ostraffadt kunnat tillåta sig den häfi aste opposition mot H. M:ts regering, och det är pressen, som bär skulden för 7sinnenas beklagansvärda förirring?, för ?den passionerade och onaturliga sinnesstämningen hos folket?. Mot denna farliga inverkan finnes intet läkemedel, såvida icke administrationen får rättighet att undertrycka en tidning med anledning af dess allmänna hållning på samma gång som domstolarne kunna straffa dess enskilda yttränden. Statsministeren har fördenskull beslutat sig för att underdånigast begära H. M:ts bifall till att förvaltningsmyndigheterna skola berättigas och förpligtas att efter utdelande af tvenne varningar förbjuda hvarje tidning eller tidskrift, som befinnes farlig, Statsministören misskänner ej att dennva förordning afviker från hitintills ällande bestämningar om tryckfriheten, men är öfvertygad om sin rättighet att utfärda den, ty den fria meningsyttringen, som författningen garanterar, lider derigenom i verk ligheten intet intrång?. — Efter denna motivering följer nu den kongl. förordningen, enligt hvars första paragraf förvaltningemyndigheterna hafva i u, pdrag att för en tid eller för alltid förbjuda utgifvandet af en tidning eller tidskrift, hvars hållning innebär vädor för den allmänna välfärden; en våda för allmänna välfärden är förhanden, om tidningen. genom sin hållning i allmänhet undergräfver vördnaden och troheten mot konungen, eller eggar till olydnad mot öfverhetens anordningar, eller hånar någon af de kristna kyrkornas läror, inrättningar eller bruk.? — Enär många af de i förvaltningen anställda embetsmännen visat en mindre god sinnesstämning, af hvilken man kan befara en slapphet i handhafvandet af uppsigten öfver den liberala pressen, har regeringen genom sina organer i den reaktionära pressen hotat att straffa hvarje sådan uraktlåtenhet med afsättning. Den deputation, som staden Berlin beslu tat sända till konungen, vill begära ett ofördröjligt sammankallande af landtdagen, för att detförfattningsenliga tillståndet må blifva återupprätadt. Från Danzig telegreaferas en tilldragels., som ej saknar betydelse för författningsstriden. Telegrammet har följande lydelse: Den 5 Juni. Danziger Zeitung meddelar att kronprinsen af Preussen med gemål i dag besåg stadens rådhus, der de emottogos af magistraten och stadsfullmäktige, hvarvid öfverborgmästaren Winter beklagade, att de förhållanden, i hvilka landet befinner sig, förbjudit invånarne att gifva glädjen öfver det höga besöket något Jjudeligt uttryck. Kronprinsen svarade, att han beklagade den splittring, som eger rum mellan regeringen och folket; den hade1ihög grad öfverraskat honom, enär han ej på förhand visste något om de förordningar som åstadkommit den; de hade utkommit under hans frånvaro, och han hade ingen del i de rådslag, som förorsakat denna tvedrägt. Han uttalade slutligen sitt förtroende till konungens ädla, landsfaderliga sinnelag.4 NEN 6 SNES REINE INSE TS ATEIST