Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 3

aimable som i yngre åren. Hon komplimenterade kongl. sekreteraren Stjernberg för det han förstod konsten att roa och förströ Allon, hon sade löjtnant Stormfeldt de mest smickrande artigheter och hon försäkrade att Allon ej kunnat göra ett lyckligare val af vänner än det han gjort i dem. Med den unge baron S—, hvars enda rikedom var hans titel af friherre, talade den sluga qvinnan om alla utmärkta män som funnits i hans slägt. I de unga män nens närvaro var hon dessutom sjelfva vänligheten och mildheten emot Gurli, som till svar härpå visade den mest i ögoner fallande köld. Ungherrarne voro visserligen alltjemt in tagna i Gurlis skönhet; men funno henn nu, sedan de öfriga unga fruntimmerna rest stel och otillgänglig, isynnerhet som hor en och annan gång helt frimodigt uttalade sig emot spel och spelpassionen isynnerhet Den äldre fru von Stral åter var intresse rad deraf. Då de om aftnarne spelade, un derrättade bon sig alltid om huru spelet gått hvem som haft tur ete. Man kunde ej var: angenämare än hon var. Räckte spelet långt in på natten, var Gurl deremot morgonen derpå stollare och mer: afmätt än eljest emot sin mans vänner. De hade till och med händt att hon enskildt til Stjernberg uttalat sitt missnöje och sagt ho nom att hon aldrig skulle förlåta om har gjorde Allon till spelare. De skönaste läppar blifva fula då de ut tala en förkastelsedom öfver någon hufvud vassion. Gurli blef alltså snart i de ung: spelarnes ögon allt utom älskvärd, och de hände rätt ofta att de yttrade till Allon nå got om att Gurli för mycket lät påskina at hon var den rika qvinnan. Stjernberg sad till och med: En hvad din hustru, kära von Stral blifvit tråkig. Hon är bestämdt fallen fö alt vilja tukta dig. Du är ämnad att komm: under tofteln, min stackars bror. Om Beata åter lät det: