Aftonbladet – 9 juni 1863, sida 2

rit bättre att låta mig förblifva i okunnighet derom, än att såsom nu uppväcka alla dessa tvifvel som en dag komma att göra mig till en usliog. Säg mig hvad är mamtnas afsigt? Icke är det befrämjandet af min lycka som åsyftas. Min afsigt är att lösa dig ur en förtro!lving som gör dig till hennes slaf i stället för att du bör vara hennes herrskare, Inser du icke huru ovärdig hon är din kärlek och huru af noll och intet värde du blir i allas ögon då du slösar den på en qvinna som behandlar dig såsom en mannequin. Skall du då aldrig få kraft att betvinga henne och slutligen göra dig till herre öfver de kapitaler hon så trolöst bestulit dig på. Du var af Bengt Falkenstern en gång bestämd att. blifva hans arfvinge, men Gurlis, tant Catha-rinas, Elisabeths och den der Walters intriger gjorde det om intet. Nå väl, tag åter hvad dig tillhör och det med en mar.s maktspråk som känner sinna rättigheter. Lät ej svagheten för henne såsom qvinna förmå dig att afstå ifrån att vara man.? tFörmögenhet, förmögenhet! utropade Allon, Saldrig annat än förmögenhet, och likväl är det något annat jag ville hafva visshet om; jag önskar veta om hennes hjerta är mitt.f Du kan ej ega hvad du aldrig egt4, sade Beata skoningslöst, fäst derföre icke tankarne derpå utan hellre vid det du kan komma i besittning af. Allon lutade hufvudet i bänderna och Beata fortfor att tala. Hon visste att skildra penningar och rikedomens makt med de mest förledande färger, att smeka Allons fåfänga på samma gång hon sårade hans egenkärlek. Hon satte ans egennytta i rörelse och uppeggade hans egoism, så att alla de känslor som talade till Gurlis förmån nedtystades. Beata hade på dessa få dagar hon varit i sonens hus begagnat tiden och tagit ett ganska stort välde öfver Allon, större än hon någonsin egt allt sedan hans ynglingaår.