Aftonbladet – 8 juni 1863, sida 3

dock hafva röstat med oppositionen. departementerna erfar mun, att presterskapet i flera valdistrikter nekat absolution åt alla, som ej ville rösta på de klerikales utvalde. Detta oaktadt blifva d3 klerikale, som i förra lagstiftande församlingen räknade 91 anhängare, mycket svagt representerade i den nya. Deras förnämsta kandidat, grefve Montalembert, har ej blifvit vald och icke heller Keller, Regeringen har försökt sitt yttersta för att besegra de oppositionskandidater, som nu blifvit valda. epartementet Bouche du Rhöne till exempel har under dagarne före valen ordentligt bombarderats af kejserliga nådebevis. I Marseille sökte mären Lagarde, regeringens kandidat, att vinna arbetarne mot Thiers. Han lät uppslå en på rödt papper tryckt, af 9 arbetare nndertecknad uppmaning till stadens arbetare att förena sig kring kejsaren, frihetens och demokratiens sanne representant, emot denne Berryer, som ej representerar annat än den gamla anspråksfulla puderaristokratien från Vancienne regimes dagar, och mot denne Thiers, som under Lonis Philippes regering kallade Frankrikes ädla intelligenta arbetare för tden låga hopen.4 Arbetarne lyssnade ej till denna sirensång. På ett af hr Lagardes valplakater fann man följande skämtsamma citat: La garde meurt et ne se rend pas—au Corps Lgislatif. I de franska landsorierna hafva flera val blifvit oafgjorda, och oppositionen hoppades att kunna uppbringa antalet uficke-patroni serade kandidater till 20 å 25. Från mer mot det angifna valresultatet derstädes, emedan det var dem bekant att flera tusen arbetare hade med öppna sedlar röstat på oppositionskandidaten, som till följd deraf måste haft de flesta rösterna på sin sida. I1Paris har oppositionen, ej mindre än regeringen, öfverraskats af sin segers fullständighet. Den 3 dennes voro hufvudstadens gator uppfyllda af folkmassor, som otvetytydigt, men utan att störa ordningen, uttalade sin tillfredsställelse öfver valens utgång. France låter veta att kejsaren, tillgänglig för opinionens rättmätiga anspråk och gående i spetsen för ett sansadt framåtskridande, skall visa att han förstått pariserfolkets röst. Kejsaren sjelf deltog såsom statsborgare i valen och aflemnade sin röstsedel i andra pariserdistriktet. 2 dennes: I går afton. trängde man sig all -mänt till boulevarderna för att i de nya upplagorna af tidvingarne France, Temps och Presse erfara den i sjeltva verket oväntade underrättelsen om oppositionens seger i alla nio valkretsarna. En blick på den folkmassa, som skockade sig omkring de improviserade föreläsarne, visade huru mycket alla klasser och stånd, till och med fruntimmerna, intresserade sig för en händelse, som ännu aldrig sedan den konstitutionella monarkiens börjon i Frankrike timatt. — En annan korrespondent skrilver samma dag: Den seger, som oppositionen segra vid balloteringen; den gör räkning på j än ett håll förljudes att kovtrollen blifvit af) embetsmännen förfalskade. Så hafva invånarne i Valenciennes offentligt protesterat! En korrespondent från Paris skrifver den i går tillkämpede sig vid valen 1 Paris, har väckt en ofentlig sensation i alla kretsar i hufvudstaden. Kl. omkring !, 10 i gårafton blef resultatet i sin helhet bekant. Till en början ville ingen tro derpå, men då en fjerdedels timme derefter aftontidningarne bekräftade det, skallade högljudt jubel; man tryckte hvarandras händer, man omfamnade boulevarderna föreläste man tidningarne högt — med ett ord, det största lif rådde öfverallt, men lugnet och ordningen stördes dock ingenstädest. — Tidningen Temps yttrar: Valen i Paris kunna blott jemföras med presidentvalet år 1848, hvilket man partiernas inflytande. Man har ofta sagt oss, att 1848 års val betydde ordning. Om vi ej misstaga oss, betyder omröstningen i Paris år 1863 frihet. TYSKLAND. hvarandra; på kaferna, på gatorna och på l äfven, men oriktigt, ville tillskrifva de gamla ) Europe berättar att tyska förbundets ut-1 skotts betänkande i danska frågan skall bli afgilvet om fjorton dagar. Utskottets majoritet föreslår att man skall förkasta Oldenburgs förslag och med bestämmande af en månads betänketid tillställa danska regeringen en sista anmani. g att taga tillbaka patentet af den 30 Mars d. å. samt strängt jakttaga öfverenskommelserna af 1851 och 52. I fall af vägran skall det hotas med oåterkallelig förbundsexekution, som några vänta skola inträffa i medio af Augusti. POLEN. Från Kalisch skrifves den 31 Maj: 1 stadens grannskap, knappt 1!, mi! härifrån, står en fruktansvärd drabbning mellan nåSR tusen man insurgenter och ryssarne. triden rasar samtidigt i flera byar. Samtliga läkare och kirurger härstädes äro genom kurir kallade till valplatsen. Vär stad är nästan utblottad på trupper och ännu gå små afdelningar härifrån för ett förstärka de stridande. Invånarne äro i upprördaste sinnesstämning och vänta med änglan resultatet. En depesch af den 3 dennes tillägger: I går fortgick drabbningen och synes ännu icke slutad. En mängd vagnar med sårade ryssar hafva anländt till Kalisch; de återkomna kolonnerna äro svårt decimerade. Insurgenterna hafva till dato bibehållit valplatsen och tagit 2 kanoner. ITALIEN. Uti representantkammarens session den 29 Maj öfverlemnade provisoriska presidenten Leopardi presidentskapet ät den nyvalde pre sidenten Cassinis och uttalade vid detta tilifälle sitt djupa beklagande öfver att han uti kammaren ännu icke såg representanterna för Rom och Venedig, hvilka områden dock voro de ansenligaste medlemmarne af den stora italienska familjen. Han hoppades likväl med tillförsigt att denna lucka snart skulle blifva fylld, emedan Italiens öde måste gå i fullbordan. Frans II:s onkel, grefven af Aquila, hade anländt till Rom samt med sin närvaro be-l:tydligt böjt restaurationspartiets mod och