Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 3

lade, eller rättare misshandlade, skall, hvilket ej må förtänkas dem, ingalunda bidraga till att sporra deras återstående krafter eller öka deras skicklighet. Hade den reddare man, landshöfdingen Silfverstolpe, som med konung Oscars bifall inledde elementarläroverkens ombildning, fått stanna qvar på sin plats såsom departementechef och denne at presterna hånfullt så kallade ryttmästare ej blifvit af dem utäten, så hade säkerligen den nyssnämdna cembildningen längesedan varit på ett klokt och förståndigt sätt fulländad medelst en skollag af större duglighet än de tvenne af hr Anjou ej längesedan tillverkade. Då hade ock sannolikt icke de mångfaldiga trakasserier med lärare och rektorer, hvaraf vi här anfört ett slående exempel från de aldrasista tiderna, alltid med undantag af dem i Upsala och Lund, kommit att ega rum. Hade hr Silfverstolpe fött sitta qvar på rådstolen, belt säkert hade då icke rektor Kjeliborg i Nyköping blifvit så behandlad som nu skett. Hade icke hr Silfverstolpe måst lemna plats åt några statskyrkliga, mot läroverksombildningen afvogt sinnade och sammeledes mot dem, som genom allvarliga och lyckade bemödanden jort densamma möjhg, då hade efter all annolikhet vid Örebro karolinska elementariroverk de kolleger och apologister, som i flera år ådagalade en utmärktare skicklighet uti att i högre stadier undervisa den studerande ungdomen, icke blifvit föraktfullt tillbakavisade. .Då hade tvifvelsutan icke de af dem, som eglutligen lyckats till-: kämpa sig s k. lektoreplatser, blifvit betraktade såsom fullkomligt nybörjare i fråga om lön, utan fätt räkna sig tillgodo den mer än vanligt besvärliga och utmärkt väl vitsordade tjenstgöringen under omerganiseringstiden lika väl som deras af vederbörande ömt omhuldade likar i Upsala och Lund. Hade hr Siltverstolpe förblifvit statsråd, som han var, visserligen hade man då icke fått skåda en sådan behandling som den, hvarpå vi i vår uppsats förnämligast lemnat exempel, och ännu mindre fått bevittna den betsjagt, som ecklesiastikdepartementet i våra dagar låtit, som det vill synas alldeles ändomålslöst, anställa emot några stack. rs pedagoger i Westerås stift, af hvilka en är :foss känd såsom ea man med det utmärktaste vit och dermed förenad märklig skicklighet på sin plats. Denne, br Brandberg i Nora, har ikaeom hr Kjellborg i Nyköping haft rektorstullmakt, och det, om vi ej misstaga oss, till och med tvä gånger, hvilka dock det sllemäktiga crdet från den nuvarande kultusministern helt simpelt bortblåst. Hr Brandbergs rektorsbeställnirg har således biifvit förklarad ledig; han har måst söka den för andra gången, sedan han i många år skött densamma till alla vederbörandes nöje. Den oförnekliga hårdheten och obilligheten har gjort, att han nu icke har nå. gon medsökande till den plats, som äfven rättvisligen borde uten vidare omständigheter vara hans. Men, tror man väl derföre, att han nu kan obehindradt erhålla sin tredje fullmakt ä rektorsbeställningen i Nora? Nej, visst icke! K. M:tbar, oaktadt biskop och konsistorium förordat Brandbergs underdåniga ansökon att såsom ensam sökande slippa det latinska disputationsprofvets afläggande, i nåder? tunnit för godt att ålägga honom deita, d. v. s. att sannolikt till men för elevernas undervisning eller med förlust af välbeböflig hvil!a, utarbeta ett alldeles öfverflödigt latinskt specimen och bereda sig till dess försvarande inför konsistorium samt att för sistnämnda ändamål påkosta en helt och hållet onödi; resa till Westerås, vidare vistelse der på stället och tryckniog af sitt opus operalum. Har man väl trott följden blifva att hr Brandberg improberas för sitt specimen? Ingalunda! Han genomgår ock med visshet sitt prof både af det skäl, att hen kan det, och derföre att konsistorium i motsatt fall ej skulle tillåta sig att utöfva en skonvingelös rättvisa emot den man, som i sin ställning visat sig så duglig och rättekalfens, Hela saken är således blott ett nådiget anbefaldt spegelfäkteri som, desto bättre, i höst ändtligen lärer komma till ett önskligt slut. uvEE—SORRRORRTR