Aftonbladet – 5 juni 1863, sida 2

— Till Snällposten skritves: Sistlidne pingstdag invigdes af stiftets biskop Loushults nyligen utvidgade kyrkogård och kyrka. Akten gynnades af ett angenämt väder, och -både Göinge och Smålands allmoge hade samlats i så talrik mängd, att åttioåriga gubbar, som voro närvarande, icke kunde minnas en sådan folksamling — den steg säkerligen till öfver 4000 personer. — Biskop Thomander, som, i full ornat, omgifven af fem assistenter i messskrudar, uppträdde på den uti ett vidsträckt stenrös utgräfda kyrkogården, talade med sin vanliga kraft och utlade uti ett lärorikt: och djupt gripande föredrag det märkliga stället hos pro Esaias i 22 kap. och 16 versen. — Efter yrkogårdsinvigningen skedde kyrkans högtidliga helgande till dess vigtiga ändamål, och biskopen utlade då åtskilliga stycken af Davids 132 psalm från 6:te till och med 16:de verserna. Högtidligheten sköts med messa af biskopen, som med sin djupa och kraftiga stämma, äfvensom med sitt eldiga och lefvande föredrag i öfrigt, fängslade allas uppmärksamhet och verkade så mäktigt på åhörarnes sinnen, att biskop Thomanders uppträdande i den gamla Snapphanebygden säkerligen kommer att länge bevaras i minnet. Det lik, som samma dag begrafdes på den nya kyrkogården, tillhörde Stenbrohults socken i Småland, och kring Loushults kyrka hvila redan förut många af de begge provinsernas infödingar om hvarandra, icke anande att de gamla stridigheterna hafva försvunnit och Skåne och Småland i Loushult funnit en föreningspunkt både för lifvet och för döden. .